Madres paralelas. 2021 SPANIEN/FRANKRIKE 123 min. färg/AXS-R7 4K, DI 4K/1.85:1. R: Pedro Almodóvar. S: Penélope Cruz, Milena Smit, Israel Elejalde, Aitana Sánchez-Gijón, Rossy de Palma, Julieta Serrano, Arantxa Aranguren, Adelfa Calvo, José Javier Domínguez, Carmen Flores, Trinidad Iglesias, Inma Ochoa, Ana Peleteiro, Daniela Santiago, Chema Adeva, Luna Auria Contreras.
Spanska inbördeskriget var alltid ett sorts tabu i Almodóvars filmer men här, i hans tjugoandra långfilm, öppnar han för en berättelse om kvinna (Cruz) som vill öppna en massgrav från krigstiden belägen ute i den spanska landsbygden. Trots att filmen uppenbarligen har sitt hjärta här (den börjar och slutar med denna idé) är majoriteten av filmen en relativt bekant melodram om hur Cruz och yngre kvinnan Smit blir älskare efter att deras bebisar förväxlats på BB. En typiskt ambivalent skruvboll från Almodóvar, men något skaver i metaforen den här gången, och trots att en politisk spänning ofta är kännbar i den såpaliknande intrigen så är det svårt att inte undra varför regissören nu, efter alla dessa år, inte riktigt kan tala ur skägget. En splittrad, brokig Almodóvarfilm, men å andra sidan tematiskt rik, extremt personlig och oavbrutet sebar; fotad i 4K på en CineAlta-kamera, vilket gör att bildkvalitén påminner om en spansk telenovelafilm. Kan också tolkas som en throwback till det tidiga 00-talets idéer om digital video som ett sanningsöga, relevant när filmen till sist kommer till sin kärnfråga i den gripande avslutningen. 2023.