1979 USA 114 min. färg/35mm/2.39:1. R: Martin Ritt. S: Sally Field, Beau Bridges, Ron Leibman, Pat Hingle, Barbara Baxley, Gail Strickland, Morgan Paull, Robert Broyles, John Calvin, Booth Colman, Lee de Broux, James Luisi, Vernon Weddle, Gilbert Green, Bob Minor, Grace Zabriskie.
Field är fantastisk i (och vann en Oscar för) rollen som fattig textilarbetare i amerikanska södern som blir fackligt aktiv efter att arbetsförhållandena gör arbetarna sjuka. I takt med att hennes politiska kamp blir tuffare måste hon också hantera två män – den bristfällige uppvaktaren Bridges och den överarbetade pappan Hingle – som inte gör privatlivet lättare. Denna verklighetsbaserade film är idealiserad men fortfarande rått naturalistisk, genomsyrad av trovärdiga karaktärer, fantastiskt skådespeleri, ett ingrott feministiskt perspektiv och ett rakt, oavvisligt politiskt budskap; alltsammans lättillgängligt och medryckande på ett självklart sätt. Man kan bli smått tårögd av tanken att en stor studio som 20th Century Fox en gång i tiden kunde backa upp och lansera en sådan här pass allmängiltig och rättrådig film. En Oscar gick även till sången ”It Goes Like It Goes” av David Shire och Norman Gimbel. Alterantiv längd 123 min.