Khers nist. 2022 IRAN 107 min. färg/codex, HDV/1. 85:1. R: Jafar Panahi. S: Jafar Panahi, Naser Hashemi, Vahid Mobaser, Bakhtiyar Panjeei, Mina Kavani, Narges Delaram, Abdolreza Heydari, Amir Davar, Darya Alei, Sinan Yusufoglu, Mina Khosravani.
Sanningens ögonblick för Panahi i denna mästerliga film, där han tar explicit sikte på den iranska regimen, landsbygdens shariakultur och faktumet att han själv är en fånge i landet (samma år som filmen släpptes blev han återigen gripen och dömd till fängelse för ”propaganda mot systemet”). Som vanligt spelar han sig själv, nu på plats i en by nära den turkiska gränsen där han ska spela in en film om ett flyktingpar. Hans närvaro i byn börjar emellertid sakta men säkert skapa problem, liksom det tilltänkt lyckliga slutet på hans film blir mer och mer osannolikt. Panahi, som ofta refererar till denna tematik indirekt eller genom uteslutningsmetoden, skildrar här utan skygglappar eller omvägar den destruktiva verkligheten som är att leva i ett isolerat, överstyrt och omänskligt dogmatiskt land. Steg för steg, händelse för händelse, leder filmen fram till en förödande slutsats med oavvislig retorik. Otroligt intelligent, envist humant, filmskapande, och även påtagligt modernt. Till skillnad från tidiga iranska ”auteurer” så finns ingen deterministisk magi i hans metaperspektiv – kameran är ett redskap och ett medel i en vilsen tid och Panahi är en frustrerad, post-existensiell sökare typisk för den digitala filmåldern. Filmen inger märkligt nog hopp och styrka, trots den nedslående verklighet som hela tiden kommer i vägen för den. 2023.