Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Min vackra stjärna

Beurokeo. 2022 SYDKOREA 129 min. färg/ARRIRAW 4.5K, DI 4K/1.85:1. R: Hirokazu Kore-eda. S: Song Kang-ho, Gang Dong-won, Bae Doona, IU, Lee Joo-young, Lim Seung-soo, Park Ji-yong, Song Sae-byuk, Kim Sun-young, Lee Mu-saeng, Lee Dong-hwi, Kim Sae-byuk, Baek Hyun-jin, Oh Hee-joon, Ryu Kyung-soo, Jong Ho, Seong Yu-bin, Park Kang-sup, Kim Keum-soon, Kang Gil-woo, Kim Yae-eun, Park Hae-jun, Jung Ji-woo, Ryu Ji-an, Yun Seul, Jeong Jong-yeol, Choi Hee-jin, Lee Do-goon, Kim Do-yeon, Choi Hyo-sang.

Välgjord men långsökt och schablonartad modern melodram om två män som sysslar med att olagligt adoptera bort övergivna barn – ett för dem rutinartat ”jobb” blir mer komplicerat när barnets biologiska mor dyker upp och deltar i arbetet, samtidigt som två poliser förföljer dem och frun till barnets biologiska pappa (en gangster) söker efter dem. Kore-eda är en skicklig regissör och formellt sett är denna lika fint sammanställd och spelad som hans tidigare – manuset är dock forcerat, både i den långdragna intrigen, den märkligt självbesegrande konflikterna och den tungfotade tematiken. Dialogerna är också sentimentala och uppenbara, särskilt då Kore-eda varit inne på denna tematik tidigare (särskilt i oförglömliga Barnen som inte fanns och Sådan far, sådan son). Det mest intressanta med filmen är uppdagandet av babylådor, dvs ”luckor” där folk kan överge sina barn anonymt; man kan önska att filmen, istället för att vältra sig i smetiga Oliver Twist-klichéer, hade kunnat fokusera mer på frågor om vad som driver människor till att faktiskt överge sina barn. Kore-edas första koreanska film; den vedervärdiga svenska titeln härrör från den franska titeln Les Bonnes Etoiles2023.