Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Min pappa Toni Erdmann

Toni Erdmann. 2016 TYSKLAND/ÖSTERRIKE 162 min. färg/codex/1.85:1. R: Maren Ade. S: Peter Simonischek, Sandra Hüller, Michael Wittenborn, Thomas Loibl, Trystan Pütter, Hadewych Minis, Lucy Russell, Ingrid Bisu, Vlad Ivanov, Victoria Cocias, Radu Banzaru, Anna Maria Bergold, Ingrid Burkhard, Manuela Ciucur, Cezara Dafinescu, Julischka Eichel, Klara Höfels, Tadeusz Januszweski, John Keogh, Sava Lolov, Hans Löw, Jürg Löw, Victoria Malektorovych, Mihai Manolache, Lennart Moho, Ozama Oancea, Alexandra Papadopol, Ruth Reinecke, Ursula Renecke, Irene Rindje, Miriam Rizea, Hartmut Stanke.

Mästerligt udda far- och dotterfilm om en kvinna (Hüller) som jobbar i Bukarest som förhandlare åt ett iskallt oljeföretag – en noggrant och utstuderat likgiltig tillvaro som hotas när hon plötsligt blir förföljd av hennes pappa (Simonischek), en stor, lågmäld klumpeduns med förkärlek för fula utklädnader och usla practical jokes. Det tar ett tag innan man fattar vart den här underfundiga filmen är på väg, men gradvis blir den en sorts festlig jättesnigel till film; regin är otroligt precis, karaktärerna fantastiskt älskvärda och utomordentligt spelade och Ades isbergsteknik ger humorn en allvarlig psykologisk spänning, samtidigt som teman behandlas hand i hand med karaktärerna. En stark, ovanlig, mycket rolig film med en myriad av idéer; en film om kärlek, familj, meningen med livet, sociala spel, samhällsstrukturer, skam och skuld, strävan, självförverkligande, värdighet; filmen lyckas behandla mycket om lite i en sublim helhet; en mycket säregen, autonom, i det närmaste vattentät film som är rolig och dramatisk utan att riktigt likna något annat. Videosöndagrecension. 2016, 2023.