2019 USA/SVERIGE 148 min. färg/Redcode RAW (5K, 8K), DI 4K/2.00:1. R: Ari Aster. S: Florence Pugh, Jack Reynor, Vilhelm Blomgren, William Jackson Harper, Will Poulter, Ellora Torchia, Archie Madekwe, Henrik Norlén, Gunnel Fred, Isabelle Grill, Agnes Westerlund Rase, Julia Ragnarsson, Mats Blomgren, Lars Väringer, Anna Åström, Hampus Hallberg, Liv Mjönes, Louise Peterhoff, Katarina Weidhagen, Björn Andrésen, Tomas Engström, Dag Andersson, Lennart R. Svensson, Anders Beckman, Rebecka Johnston, Tove Skeidsvoll, Anders Back, Anki Larsson, Levente Puczkó-Smith, Frans Rosengarten, Vilmos Kolba, Mihály Kaszás, Gabi Fon, Zsolt Bojári, Klaudia Csányi, Anna Berentz, Austin R. Grant.
Pretentiös, oändligt utdragen pseudo-konstnärlig skräckfilm om labila Dani (Pugh), skadad efter ett extremt trauma, som följer med sin opålitlige pojkvän och hans kompisar till Hälsingland (!) för att studera någon form av mysko midsommarritual med hedniska förtecken. Resultaten blir bisarra… och hemskt utdragna. Efter en stark upptakt tror man att Aster håller tillbaka tempot för att storyn ska leda fram till någon form av skräckinjagande poäng… men filmen maler bara på i ett monomant stillastående, vagt inspirerat av Dödlig skörd och valfri film av Jodorowsky; filmen tappar kontakt med såväl karaktärerna som kontexten och symbolismen till kris och trauma börjar efterhand kännas rejält exploaterade. Varje sekvens etablerar någon suggestiv ryslighet och till slut hänger egentligen ingenting ihop, och inte mycket har heller hänt, även om Aster oförtjänt försöker dra någon slags psykologisk poäng i hamn i slutet. Filmen följer samma form som i hans tidigare – Hereditary – och detta luftslott bevisar att form och innehåll är olika saker. Director’s Cut 172 min. 2021.