1969 ITALIEN/FRANKRIKE/VÄSTTYSKLAND 118 min. färg/35mm/1.85:1. R: Pier Paolo Pasolini. S: Maria Callas, Giuseppe Gentile, Massimo Girotti, Laurent Terzieff, Margareth Clémenti, Paul Jabara, Gerard Weiss, Sergio Tramonti, Luigi Barbini, Gian Paolo Durgar, Luigi Masironi, Michelangelo Masironi, Gianni Brandizi, Franco Jacobbi, Annamarai Chio, Piera Degli Esposti, Mirella Pamphili, Graziella Chiarcossi.
Pasolinis tolkning av ”Medea” och myten om Jason och det gyllene skinnet blir, föga förvånande, en metafor för ateism och religion samt den röda tråden av tro däremellan. Callas är svår att slita sig från i huvudrollen, särskilt i Piero Tosis magnifika kostymer, även om Pasolini såklart gör allt för att filmen ska vara en så kärv och bråkigt oromantisk film som möjligt. Filmens övergripande tes är att myter och övertro är lika mycket livsavgörande behov som maladaptivt symptom för människan; Pasolini grundar därför filmen i en Bresson-inspirerad realism som gör att ingenting någonsin blir mer eller mindre än precis vad det är… även om vi ska vara på det klara med att det inte finns någon gud, såklart. Håll till godo. 2021.