Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Joy

2015 USA 124 min. färg/35mm, DI/1.85:1. R: David O. Russell. S: Jennifer Lawrence, Robert De Niro, Bradley Cooper, Édgar Ramirez, Diane Ladd, Virginia Madsen, Isabella Rossellini, Dascha Polanco, Elisabeth Röhm, Susan Lucci, Laura Wright, Maurice Bernard, Jimmy Jean-Louis, Ken Howard, Ray De La Paz, John Enos III, Marianne Leone, Melissa Rivers, Drena De Niro, Isabella Crovetti-Cramp, Emily Nunez, Madison Wolfe.

Eventuellt Russells bästa film – åtminstone hans mest underskattade; en verklighetsbaserad skröna om en hårt kämpande singelmorsa (Lawrence) som blir en av USA:s mest framgångsrika entreprenörer genom att uppfinna en särskild sorts golvmopp. Russells förståelse för myten om den amerikanska drömmen (istället för Rocky är det här ”Moppy”) innebär lika mycket Gudfadern som Ömhetsbevis; det är en myllrande, kaotisk mosaik av karaktärer och omständigheter där huvudpersonen kämpar igenom den ena situationen efter den andra, men för en gångs skull lyckas Russells alla tendenser som regissör samverka för att skapa en film som är lika cinematisk som mänsklig och lika lattjo som djup. Budskapet är att den som följer sin dröm måste ha klart för sig att det inte är en solskenshistoria även i de bästa av scenarier; som i de bästa sådana mynnar det ändå ut i en metafor för livet i sig – det spelar ingen roll vad målet är, huvudsaken är att du är på väg dit. Fantastiskt välgjort och underhållande, ett mysterium att den möttes med så lite entusiasm. 2015, 2022.