1975 BELGIEN/FRANKRIKE 202 min. färg/35mm/1.66:1. R: Chantal Akerman. S: Delphine Seyrig, Jan Decorte, Henri Storck, Jacques Doniol-Valcroze, Yves Bical.
Akermans mest berömda film har kommit att bli en feministisk kultklassiker; trots en speltid på över tre timmar handlar filmen ”bara” om titelfiguren, en medelålders kvinna som sköter hemmet, lagar mat åt sin tonårsson och i förbifarten prostituerar sig för att betala hyran. Den statiska kameran, de obstinata upprepningarna, det extremt långsamma tempot och (mer subtilt) berättandets avstånd och kyla, de långsamma och statiska alieneringseffekterna, allt är utomordentligt Brechtiansk filmkonst men filmen är främst av allt djupt personlig, självbiografiskt länkad till Akerman själv och präglad av hennes estetiska besattheter; rummet, ledan, livets gång. Under uppläggets förrädiska enkelhet finns mängder av tolkningsmöjligheter och medan filmen stirrar en i ansiktet framgår också en oavvislig rakhet, en sällsam självklarhet; lika sant som själens längtan och ens identitets oändliga potential, lika säkert är tillvarons fängelse och vardagens strukturella, oböjliga villkor.