2014 USA 148 min. färg/35mm/1.85:1. R: Paul Thomas Anderson. S: Joaquin Phoenix, Josh Brolin, Katherine Waterston, Benicio Del Toro, Owen Wilson, Reese Witherspoon, Jena Malone, Yvette Yates, Hong Chau, Jordan Christian Hearn, Joanna Newsom, Martin Short, Keith Jardine, Peter McRobbie, Sasha Pieterse, Jefferson Mays, Erica Sullivan, Serena Scott Thomas, Maya Rudolph, Eric Roberts, Michael Kenneth Williams, Shannon Collins, Andrew Simpson, Sam Jaeger, Timothy Simons, Jack Kelly, Jeannie Berlin, Jillian Bell, Belladonna, Elaine Tan, Michael Cotter, Delania Mitchell, Amy Ferguson, Emma Dumont
Whoah! Hundra procent sublim kalifornisk hasch-noir, kompromisslöst baserad på en roman av Thomas Pynchon, där en oefterhärmlig Phoenix gestaltar huvudpersonen, ”Doc” Spinello, en groovy privatdetektiv med förkärlek för rökelser och en hangup på sitt ex (Waterston), som försvinner efter att hon ingått ett förhållande med rik fastighetsägare. Det är början på en klassiskt (meningslöst) noir-snårig intrig som troligen inte är speciellt begriplig för den som ser filmen första (eller ens andra) gången. Detta är på samma gång Andersons mest svår- och lättillgängliga film hittills, ett visuellt bländverk som är underbart att se på och ofattbart kryptisk att försöka bli klok på – filmen kräver ett tunnelseende och en kärlek till nuet, varför den påminner väldigt mycket om tidiga 70-talsfilmer av Robert Altman, något i stil med Chinatown via 3 kvinnor. Men förutom att vara underbart gjord har filmen stark tematik – om den sexuella revolutionen och samhällets maktordningar – som klaffar mystiskt väl med de melankoliska typ-av-kärleksberättelser som präglar huvudpersonerna (Brolins missnöjda kriminalare är värd extra beröm). Filmen hade kunnat vara gjord 1971 – att den kunnat tänkas ihop och distribuerats år 2014 är inget annat än ett cineastiskt mirakel. Även framställd i 70mm. Videosöndag-recension. 5/5 9/10. 2018.
