1972 USA 101 min. färg/35mm/2.35:1. R: Robert Altman. S: Susannah York, Rene Auberjonois, Marcel Bozzuffi, Hugh Millais, Cathryn Harrison, John Morley.
Extremt kryptisk film där York spelar schizofren hemmafru vars upplevelser av hotfulla älskare, eventuellt frammanade av något slags sexuellt trauma ur det förflutna, intensifieras under en tripp till hennes vackra men karga barndomslandskap bland annat via maken Auberjonois påtagligt uppställda kameror. Suggestiv, klaustrofobisk och enormt genomarbetad – en tveklöst pretentiös film, där detaljerna i scenografin och fotot ofta är mer viktigt än de ibland till synes slumpmässiga sakerna som händer karaktärerna. Men det är ändå en lyckad film på sina egna villkor och trots de uppenbara referenserna till Persona och Repulsion lyckas Altman sätta en alldeles egen atmosfär på filmen. Mycket sevärd för de som tycker om psykodynamiska thrillers och är redo att se en film fler än en gång, samt ser det som en aperitif att skådespelarnas karaktärsnamn överlappar varandras (Susannah York spelar Cathryn, Cathryn Harrison spelar Susannah, etc). Gick upp på svenska biografer med den undermåliga titeln Schizo – den kluvna verkligheten. 4/5 8/10. 2013.
