1915 USA 54 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: Lois Weber. S: Courtenay Foote, Margaret Edwards, Myrtle Stedman, Herbert Standing, Adele Farrington, George Berrell, A.D. Blake, Dixie Carr, Jane Darwell, Nigel De Brulier, Vera Lewis.
1915 års mest omtalade film, och Lois Webers stora genombrott, är fascinerande – inleds med en deprimerad präst som håller i en predikan om hyckleri inför en trolös, uttråkad församling; fortsätter som en metaforisk vision om Den Svåra Vägen, innan vi bjuds på legenden om St. Gabriel och hans martyrskap på grund av omgivningens tabun, varpå prästen följer Sanningen (en symboliskt naken, änglalik genomskinlig kvinna) genom en serie episoder om moderna människors oförmåga att hålla kvar i lyckan på grund av deras korrupta hjärtan. Filmen blev oerhört omtalad när det begav sig, främst på grund av att den innehöll så mycket naket och ansågs antireligiös, men även för att Weber ansågs vara en arty, deppig moralpredikerska. Detta är inte nödvändigtvis kritik som modern publik inte skulle hålla med om, men man måste säga att Webers människosyn är tämligen misantropisk och humanistisk, och bara konservativ i moderna mått. Visuellt säreget, ofta lyriskt, och den märkliga intrigen är så vildvuxen att filmen är lysande analysstoff. De gör dem verkligen inte som förr! 4/5 8/10. 2018.
