1950 SVERIGE 84 min. sv/35mm/1.37:1. R: Hasse Ekman. S: Hasse Ekman, Margareta Fahlén, Hans Strååt, Eva Dahlbeck, Holger Löwenadler, Gertrud Fridh, Åke Fridell, Dagmar Ebbesen, Hjördis Petterson, Ingrid Thulin, Tord Stål, Sif Ruud, Yvonne Lombard, Margit Andelius, Barbro Larsson, Börje Mellvig, Fylgia Zadig.
Fin och trovärdig melodram med Ekman som en döende kvinnotjusare, en relik från det glada 1920-talet som sakta men säkert börjar inse att hans tid är förbi. Ekman formulerar här skickliga tongångar – filmen börjar som en ironisk komedi men blir mer och mer allvarlig för att till sist landa i en tämligen nattsvart touhcé; det hela är också svårt att inte tolka som någon form av självreflexiv kommentar på Ekmans egen dandypersonlighet. Han förefaller visa hela hjärtat här, onekligen; intrigen är såklart i grunden sentimental och lite fyrkantigt emellanåt, men det är en berörande och skickligt gjord film som aldrig nöjer sig med slöa rutiner utan som tar sin mjältsjuka tematik på krasst och sakligt allvar. Efter Sven Stolpes roman ”Världen utan nåd”. 2022.