Hitler, ein Film aus Deutschland. 1977 VÄSTTYSKLAND/ FRANKRIKE/ STORBRITANNIEN 442 min. färg, sv/35mm/1.37:1. R: Hans-Jürgen Syberberg. S: Heinz Schubert, Peter Kern, Hellmut Lange, Rainer von Artenfels, Martin Sperr, Peter Moland, Johannes Buzalski, Alfred Edel, Amelie Syberberg, Harry Baer, Peter Lühr, André Heller.
Håll i hatten för nu blir det åka av! I ett svart rum, framför olika typer av projicerade bilder och omringade av billig rekvisita levererar skådespelarna olika hypotetiska sketcher och (framför allt) oändliga, kategoriskt ordbajsande och verkligt pseudointellektuella resonemang om Hitler – i sju och en halv timme! Tanken ska vara att ta tag i traumat utifrån en slags psykocinematisk smet (eller filmisk ”primalskriksterapi”) och bena ut Hitler som människa och idé, samt de mänskliga krafter bakom nazismen, dess relation till Tyskland och människan i stort, i kontrast till Förintelsens fasor och dilemmat om vart tyskarna som folk ska ta vägen nu. Allt detta låter onekligen fascinerande, men det är svårt att inte se filmen som en ursäkt för Syberberg att få vältra sig i navelludd hur länge som helst. Cinematiskt är filmen ful som en lokal-TV-sändning och filosofiskt är en stor majoritet av det som alla häver ur sig rent nonsens. Ursprungligen gjord för TV och visad i fyra delar, vilket onekligen är en förmildrande omständighet, men fortfarande skrämmande pretentiöst. 2/5 5/10. 2017.
