1977 JAPAN 109 min. färg/35mm/1.33:1. R: Masahiro Shinoda. S: Shima Iwashita, Yoshio Harada, Tomoko Naraoka, Taiji Tonoyama, Tōru Abe, Jun Hamamura, Kaoru Kobayashi, Rie Yokoyama, Hatsuo Yamaya, Toshiyuki Nishida, Masakazu Kuwayama, Kirin Kiki, Yoshi Katō, Izumi Hara.
En av doldisen Shinodas mest bedyrade filmer – ett drabbande, smärtsamt drama lika delar poetiskt som socialrealistiskt och historiskt relevant, om en blind, kvinnlig musikant som tar sig från plats till plats och genomlider den ena förödmjukelsen efter den andra. Tragedin är utdragen och plågsam men aldrig omänsklig eller depp-pornografisk som man idag väntar sig att en film ska vara när man hör storyn – istället kontrasterar Shinoda huvudpersonen med sin omvärld, och medan åren går och samhället förändras, men hon förblir lika förbisedd, tvingar han oss att vända blicken på oss själva. Filmen frågar vart de gränser går som vi inte vill se att vi har – punkten då vi överger andra människor till förmån för oss själva, punkten då vi väljer att härda ut i våra egna liv snarare än hjälpa andra; det oundvikliga hyckleriet, ibland förståeligt och ibland skamligt, och det oundvikliga faktumet att människor förtviner inuti de samhälleliga mellanrum där ingen går. Shinoda ber oss inte lösa problemet, bara ta in det, och till någon mån acceptera smärtan. Det är en svår, men märkligt vacker upplevelse. 2018.