1999 USA 112 min. färg/35mm/1.85:1. R: Joel Schumacher. S: Robert De Niro, Philip Seymour Hoffman, Barry Miller, Chris Bauer, Skipp Sudduth, Wilson Jermaine, Heredia Nashom, Benjamin Scott, Allen Cooper, Rory Cochrane, Daphne Rubin-Vega, Vincent Laresca, Karina Arroyave, John Enos III, Jude Ciccolella, Mina Bern, Wanda De Jesus, Madhur Jaffrey, Mark Margolis, Shiek Mahmud-Bey, Luis Saguar, Kyle Rivers, Sammy Rhee, Hyunsoo Lee, Richie LaMontagne, Penny Balfour, Winter Ave Zoli, Joey Arias, Jackie Beat.
Underskattad melodram om en konservativ New York-polis (De Niro) som drabbas av stroke och måste få talterapi av en dragqueen (Hoffman) som bor i samma hyreshus som han själv. Knappast en perfekt film, nästan som om titeln är ett skämt, men medan denna dramakomedi slänger in onödiga sidointriger om försvunna maffiapengar och försöker skruva om saker till en fars i Almodóvarstil så går det inte att komma ifrån att personporträtten är fina, skådespelarna oslagbara och manuset (av Schumacher) både personligt och säreget, trots och till viss del på grund av sin bångstyriga brokighet. Ett av de bästa exmplen på hur Schumacher var snäppet mer än bara den bruksregissör han ofta avfärdades som. 2014, 2024.