Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Fjärran röster, stilla liv

Distant Voices, Still Lives. 1988 STORBRITANNIEN/VÄSTTYSKLAND 84 min. färg/1.78:1. R: Terrence Davies. S: Freda Dowie, Pete Postlethwaite, Angela Walsh, Lorraine Ashbourne, Dean Williams, Sally Davies, Susan Flanagan, Nathan Walsh, Michael Starke, Debi Jones, Vincent Maguire, Marie Jelliman, Antonia Mallen, Anne Dyson, Jean Boht, Chris Darwin, Andrew Schofield, Pauline Quirke, Carl Chase, Alan Bird, Matthew Long, Frances Dell, Roy Ford.

Mästerlig skildring av 1940- och 50-talets Liverpool; berättad i vinjetter som om fotografier kommer till liv – en självbiografisk vision där regissören berättar om sin släkt, tider han inte själv minns eller ens varit med om, det mesta cirkulerandes kring medelklasspatriarken Postlethwaite och den ofta motsägelsefulla relation som hans hustru och barn har till honom. Titelns uppdelning görs mellan andra världskriget, då tiden innan var ”fjärran röster” och efterkrigstiden ”stilla liv”. Själva dramat kan liknas till dramatik, fantastiska skådespelare gestaltar fullständigt autentiska människor, som samlas på puben och sjunger sånger alla kan medan deras povra och torftiga förhållanden bildar en vemodig kontrast. Sanningen i förnimmelsen av det självupplevda gör det hela obönhörligt vacker kontrast. Davies följde upp denna med den ännu mer kristalliserade The Long Day Closes2022.