1998 DANMARK/SVERIGE 105 min. färg/DV/1.33:1. R: Thomas Vinterberg. S: Ulrich Thomsen, Henning Moritzen, Thomas Bo Larsen, Paprika Steen, Birthe Neumann, Trine Dyrholm, Helle Dolleris, Therese Glahn, Klaus Bondam, Bjarne Henriksen, Gbatokai Dakinah, Lasse Lunderskov, Lars Brygmann, Lene Laub Oksen, Linda Laursen.
En långfilmsdebut som heter duga! Vinterberg använder de obstinata reglerna för Dogme 95 (även om han bryter mot några) för att skapa en mardrömslikt klaustrofobisk ingång till en överklassfest där familjens patriark (Mortizen) fyller 60, samlar nära och kära för en helkväll, varpå äldsta sonen (Thomsen) klingar skeden mot glaset och reser sig upp för att hålla tal… och därefter blir det dålig stämning deluxe. En mardrömslik men också bisarrt rolig film som greppar tag om en utan nåd, och Vinterbergs hyperrealistiska stil gör att det hela situationen förblir pinsamt trovärdig. Filmen går egentligen aldrig djupare än att vara en sjaskig melodram, men intensiteten i berättandet är så starkt, och projektet överlag så lyckat, att filmen inte kan klandras. En busslast skickliga skådespelare är alla i sina essen när de gestaltar ett par starka, vissa milt sagt excentriska, figurer. Blev mycket uppmärksammad när den kom, vann Juryns specialpris i Cannes och förblir något så sällsynt som en verklig modern skandinavisk klassiker. 5/5 9/10. 2016.
