1950 SVERIGE 93 min. sv/35mm/1.37:1. R: Hasse Ekman. S: Alf Kjellin, Eva Henning, Sture Lagerwall, Gertrud Fridh, Hugo Björne, Ingrid Borthen, Gunnar Björnstrand, Gull Natorp, Doris Svedlund, Gösta Gustafson, Margit Andelius, Stig Järrel, Peter Blitz, Arne Ragneborn, Alf Östlund.
Ekman skapade medvetet rabalder med denna gränstestande, skitiga thriller som visade osedligheter som sex, svordomar och dekadent leverne. Upptakten är riktigt bra – Henning spelar servitris på Centralstationen som omhändertar man med minnesförlust (Kjellin). Mysteriet om hans identitet tar dem från Stockholm ut på landsbygden, via en serie symboliska kattmetaforer som snart blir mer och mer långsökta, medan själva storyn blir mer och mer absurd. Åtminstone hälften av sanningen måste förklaras i dialoger innan eftertexterna; slarv som aldrig vanärade Arne Mattsson, som Ekman här verkar efterlikna; höjdpunkter i första halvan är de läbbiga drömsekvenserna (ett lite försenat bidrag till 40-talets psykoterapeutiska trender) och den otroligt deprimerande Stockholmsskildringen. Intrigen faller emellertid isär i kolossal fart i andra halvan, och filmen är i alla lägen omöjlig att rekommendera på grund av den genuint häpnadsväckande scenen där man i en hel tagning skjuter ihjäl en helt oskyldig huskatt (!) Ingen slump att denna aldrig visats som TV-matiné. Manus av Ekman och ofta återkommande Walter Ljunguist, efter den senares roman ”Nycklar till okänt rum” som skrevs samtidigt. 2021.