Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Benedetta (2021)

Paul Verhoeven är fortfarande en ”smugglare”. Han gör en skenbar film och en mellan raderna, en som förutser publiken och ger sig på våra underliggande begär, samtidigt som han hånar alla förutfattade meningar man kan ha om historien. För 30 år sedan gjorde han det i Hollywood. Nu gör han det på den europeiska arthousescenen. […]

Fortsätt läsa

Porträtt av en kvinna i brand (Portrait de la jeune fille en feu, 2019)

Ett välgjort och välspelat romantiskt drama av det slag som har gjorts tusentals gånger tidigare, särskilt i Frankrike, men jag antar att tidens gång lämnat de filmerna i dunkel eftersom denna ganska typiskt europeiska ”stränga romans” nu framstår som revolutionerande. Tydligen är det ”konsten” som lockar (filmen handlar om två kvinnor på 1700-talet vars förbjudna […]

Fortsätt läsa

Farliga sinnen (Dangerous Minds, 1995)

Michelle Pfeiffer spelar fd marinkårssoldat som blir lärare åt en bråkig klass på ett stökigt high school i denna, högst kommersiellt genomtänkta, nyversion av Vänd dem inte ryggen; den hade Bill Haley, denna har Coolio, som fick en stor hit med titellåten ”Gangsta’s Paradise”. Professionellt gjord och i princip trovärdig (såkart med ”verkliga förlagor”) men […]

Fortsätt läsa

Dagar som skakat världen (Oktyabr, 1927)

Eisensteins mest berömda film vid sidan av Pansarkryssaren Potemkin skildrar bolsjevikernas störtande av Kerenskijregeringen efter ”revolutionen” och gjordes för att fira tioårsjubileumet. På många sätt är filmen tommare och mindre besjälad än både Potemkin och föregående Strejk – berättelsen är till sin natur mer monoton, och det finns en oöverkomlig ironi i att Eisenstein fick klippa om filmen för att få […]

Fortsätt läsa

Svarta örnen (The Eagle, 1925)

Rudolph Valentinos comeback efter ett par floppar. Han spelar rysk löjtnant som blir laglös efter att han flytt armarna av en brunstig tsarinna – sedan blir han maskerad vigilant i kampen mot ond adelsman som ruinerat hans far. Filmen har uppenbarligen en helt ologisk story, byggd på en bok men skamlöst omgjord till rysk Robin […]

Fortsätt läsa

Far from Heaven (2002)

Idag skulle detta passera som en direkt nyinspelning av Sirks All That Heaven Allows (den skulle utan tvekan kallas en ”reimagining”) där Jane Wyman föll för sin unga trädgårdsmästare – om det var tabu 1955 (allt som himlen tillåter) noterar Haynes att homosexualitet och dating bortom hudfärgerna var bortom tabu, dvs långt ifrån ”himlen”… vilket […]

Fortsätt läsa

8 Mile (2002)

Ja, det är ”Hiphopy”, hiphop-Rocky, men 8 Mile är också en imponerande sammanslagning av Stallones fula ankunge på en annan spelplan; man kan väl inte slå klichén om en gammal boxare som inte går ner, men jag beundrar verkligen hur 8 Mile är en film om att rappa. Snarare än att slå en kille över […]

Fortsätt läsa

Die Another Day (2002)

Jag gillade verkligen Die Another Day när jag såg den på bio 2002; det var inte den första Bond-filmen jag såg på bio men den känns fortfarande som den ”nya” Bond-filmen varje gång jag ser den. Tydligen har det också tagit mig 20 år att komma tillbaka till den första första visningen för, hör och […]

Fortsätt läsa

Mamma Mia! (2008)

Filmversionen av scenshowen är ett stycke barbariskt filmskapande, ända ner till den grekiska vinkeln, som inte verkar ha regisserats alls – vilket är som det ska vara, märk väl, för musikaler behöver inte avancerad koreografi och påkostade scennummer (komiskt nog ligger Mamma Mia närmare Chantal Akermans Golden Eighties än vad det gör Hollywood) särskilt eftersom hela […]

Fortsätt läsa