Inte ett mästerverk, men underhållande – den typ av film man hade kunnat ta för givet låt säga 1999 och som 2024 framstår som genialisk. Jag förmodar att förlagan – romanen av Alasdair Gray – är en sorts litterär, viktoriansk pastisch, då det hela handlar om en kvinna återskapt från de döda av Moreau/Frankenstein-liknande vetenskapsman. […]
Fortsätt läsaTrue Stories (1986)
Efter framgångarna med den mästerliga konsertfilmen Stop Making Sense vågade sig Talking Heads frontfigur David Byrne på att göra denna film – en pseudodokumentär rockmusikal om en fiktiv småstad i Texas, ett Errol Morris-liknande uppslag där vi får se stadens diverse patetiska begivenheter samt ett par livenummer med Byrnes igenkännbara musik; John Goodman spelar den provisoriske […]
Fortsätt läsaEn höstsaga (Conte d’automne, 1998)
Mildhjärtad Eric Rohmerfilm, den sista i hans årtidssvit; en mycket anspråkslös karaktärsskildring som centrerar kring två kvinnor i 40-årsåldern – en av dem är en ensamstående, något vresig vinodlare som tvivlar på möjligheterna till en relation, varpå den andra lägger ut en kontaktannons å hennes vägnar utan att säga något. Det hela leder fram till […]
Fortsätt läsaAuteurathon Arnold/Deren Lupino/Wishman (WIP#5)
Förord/utkast ang. Maya Deren (juli 2022) Låt oss för enkelhetens skull först konstatera att det är omöjligt att skriva en sammanfattande, eller ens speciellt enhetlig, text om Maya Deren. Hon dog ung, 44 år, men hann däremellan verka som konstnärlig eldsjäl i en rad olika områden, som alla sammanflätandes av en esoterisk förståelse av konsten […]
Fortsätt läsaÀ l’ombre de la canaille bleue (1986)
En av de undergroundfilmer – snarare än experimentfilmer – som skådespelaren Pierre Clémenti gjorde; mer eller mindre ett montage av riktigt skitiga Parismiljöer, framkallade på lika skitiga sätt, ackompanjerat av industriella syntar; en skildring av 80-talets punk- och knarkmiljö som är grotesk som romantisk och/men på ljudspåret iscensätter Clémenti någon sorts futuristisk noir-intrig om bortkommet […]
Fortsätt läsaRobots (2023)
Shailene Woodley och Jack Whitehall spelar ett par självupptagna typer som (i den nära framtiden 2032) låter ett par illegala robotversioner av sig själva styra deras liv – hon för att livnära sig på män utan att behöva ligga med dem, han för att kunna ligga med kvinnor utan att behöva umgås med dem. Problem […]
Fortsätt läsaEternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)
Egentligen en ganska barnslig film, sprungen ur en omogen förståelse av livet och en obefintlig förståelse för relationer. Till och med konceptet att ”radera någon” från ens ”minnen” är en barnslig idé. Ärligt talat har jag svårt att tro att manusförfattaren Charlie Kaufman relaterar till idén själv – däremot kan han föreställa sig att två […]
Fortsätt läsaUncle Kent 2 (2015)
Inte en människa såg Joe Swanbergs Uncle Kent så huvudpersonen och titelfiguren Kent Osborne bestämmer sig för att försöka få en uppföljare gjord. Swanberg själv tackar nej men kanske Osborne kan pitcha idén på Comic Con? En hake är singulariteten och möjligheten att världen när som helst går under. Det finns en anledning till varför man världen […]
Fortsätt läsaThe Quiet Roar (2014)
Intressant men lite för skissartad film om en äldre kvinna (Evabritt Strandberg) som är döende och genom en sorts LSD-meditation reser tillbaka i tiden och interagerar med sitt 25-åriga jag medan hon är på fjällsemester med man och barn. Hellström iscensätter sin idé på ett imponerande sätt; konceptuellt, och stil- och tonmässigt, är filmen riktigt […]
Fortsätt läsaStar Crystal (1986)
Murken b-sci-fi på skruttbudget – en långdragen uppvisning av uselt regisserade ”skådespelare” som springer omkring i korridorer i ett riktigt hopplöst försök att plagiera Alien. Inget blir egentligen bättre av att monstret får en synvända i slutet, börjar läsa Bibeln och vill skapa fred i universum… men det räddar filmen undan det allra lägsta betyget.
Fortsätt läsa