Babardeala cu bucluc sau porno balamuc. 2021 RUMÄNIEN/LUXEMBURG/TJECKIEN/KROATIEN/SCHWEIZ/STORBRITANNIEN 106 min. färg/codex/2.39:1. R: Radu Jude. S: Katia Pascariu, Claudia Ieremia, Olimpia Mălai, Nicodim Ungureanu, Alexandru Potocean, Andi Vasluianu, Oana Maria Zaharia, Gabriel Spahiu, Florin Petrescu, Ştefan Steel, David Bejgui, Alexandru Bogdan, Kristina Cepraga, Ana Ciontea, Ion Dichiseanu, Cristina Draghici, Paul Dunca, Adrian Enache, Luminița Erga, Tudorel Filimon, Alexandru Georgescu, Silviu Gherman, Ilinca Harnut, Thea Iacob, Nicoleta Lefter, Ilinca Manolache, Daniela Ionita Marcu, Marcela Motoc, Petra Nesvačilová, Șerban Pavlu, Dan Radulescu, Alina Serban, Ada Solomon, Marina Voica, Dana Voicu, Victor Yila.
Fascinerande blandning av satir och essäfilm om en lärare som måste försvara sig för arga föräldrar när ”hennes” privata sexinspelning läcker ut på Internet. Filmen är emellertid konstruerad på ett ovanligt sätt – den börjar utan vidare omsvep med fyra minuter porr, fortsätter med att visa huvudpersonen på vandring genom Bukarest under pandemin, viker sedan av i en Godard-inspirerad uppvisning av satiriska tablåer för att avsluta i ”föräldramötet” som snabbt blir en orgie i fördomar och hyckleri. Manusförfattaren och regissören Jude har en fantastisk känsla för filmkonstens möjligheter, och han är väl skolad i filosofi, vilket gör det här till en generellt sett väldigt imponerande uppvisning av intellektuella kängor och tankelyror slängda mot en upplevt banal och inskränkt värld; han målar upp Rumänien som ett samhälle av neandertalare där minsta negation möts av hot om våld och där varenda människa är en rutten, genomkonservativ, hycklande kålsupare utan minsta godhet. Det vi inledningsvis tror är en filosofisk undersökning – sekvenserna i början, där Jude låter Bukarests reklamaffischer och arkitektur bilda visuella rebusar, är särskilt fyndiga – blir istället ett ganska pajigt primalskrik av generell och ganska gymnasial (för att inte tala om pubertal) misantropi. Formellt sett är filmen dock spännande, med sin numera ganska gammalmodiga Frankfurtskolestöddighet och de många lekarna med åskådarens förväntningar. Hade Jude varit lika sofistikerad i sin gestaltningsförmåga hade det varit en riktigt lysande film, men det hade också inneburit avkall på det impulsiva behovet att provocera med halmgubbar och diverse förutbestämda ideologiska grundsatser – misstanken ligger nära till hands att Jude är mer förtjust i porr än vad han vill ge sken av. Vann Guldbjörnen i Berlin, varpå intresset för filmen ökade internationellt – se upp för censurerade versioner (du märker garanterat om du ser den oklippta versionen). 2024.