fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Författare: carlfredrikfyhr

  • Super/Man – The Christopher Reeve Story (2024)

    Proffsig men oavsiktligt morbid dokumentär om Christopher Reeve som återberättar den officiella bilden av honom som en supermänniska som arbetade outtröttligt med att utveckla stamcellsforskning och vården för och synen på fysiskt handikapp, trots och på grund av den personliga katastrof som var hans egen paralys 1995. Behjärtansvärt och stundtals upplysande, men full av överdådig…

  • One Cut of the Dead (Kamera o tomeru na!, 2017)

    Ganska rörande liten japansk metakomedi, nästan gjord i iransk stil, om ett tappert filmgäng som i direktsänd TV måste göra en zombiefilm om ett tappert filmgäng som måste göra en zombiefilm där de inblandade blir zombies på riktigt. Vi får låtsasfilmen, sedan låtsasfilmen om låtsasfilmen och sedan och sist själva låtsasfilmen om låtsasinspelningen av låtsasfilmen…

  • L’inhumaine (1924)

    Intressant men aldrig överdrivet engagerande futuristisk historia om en dyrkad diva (Georgette Leblanc) som får dåligt samvete när en av hennes många älskare (en svensk dandy som påstås heta Einar Norsen) tycks ha tagit livet av sig efter att ha nekats henne. Slående scenografi gör denna film till ett måste för de som är besatta…

  • En kyss till sjöss (Heads Up, 1930)

    Tidig ljudfilmsmusikal som utspelar sig på kustbevakningens akademi – tjommen Buddy Rogers är såld på flickan Margaret Breen vars barska mor hellre ser henne gifta sig med rike Gene Gowing, som i själva verket är en smugglare. En oansenlig bagatell som kommer igång efter en trög start – showen stjäls av Helen Kane, den bullkindade…

  • Inte ett ord till min fru (So This is Paris, 1926)

    Typiskt sublim, sofistikerad fars av Ernst Lubitsch om intrigerna mellan två par som bor mitt emot varandra i Paris och vänstrar på varandra, allesammans fast i illusionen om att deras respektiven kan förverkliga diverse vilda fantasier. En väldigt självmedveten drift med det glada 20-talet, medan det fortfarande pågick, full av sexuella anspelningar och en fingertoppskänsla…

  • Lora från baletten (Pointed Heels, 1929)

    Plågsamt skranglig musikal från tidiga ljuderan om showgirl (Fay Wray) som faller för playboyen William Powell medan såpan slirar på. Eventuellt kuriosavärde finns för den som är nyfiken på Helen Kane, som var den okrediterade förlagan till Betty Boop, men intrigen här är verkligen blek, sångnumren ännu värre och de tekniska tabbarna alldeles för många.

  • BlackBerry (2023)

    Väldigt sebar skildring av hur ett par nördar tillsammans med en avdankad businessman skapade den första smarta telefonen för att sedan se deras uppgång vändas till bistert fall. Filmad i närgången veritéstil, vilket passerar hyggligt som realism, och är tillräckligt livligt spelad för att hålla ens uppmärksamhet. Tveklöst bäst är filmen i första halvan då…

  • Death Note (2017)

    Netflix-producerad amerikansk version av en omhuldad japansk manga och animeserie om en tonåring (Nat Wolff) som hittar en magisk bok genom vilken han kan ha ihjäl vem han än skriver ner (Willem Defoe spelar en kacklande demon som ser till att morden blir av). Han bestämmer sig för att ”bara ha ihjäl skurkar” och blir…

  • Ukigusa (1959)

    Något av en avstickare för Yasujirō Ozu, en nyinspelning på hans sena stumfilm Ukikusa monogatari från 1934. Handlar om en grupp kabukiskådespelare som anländer i en liten kuststad – truppens ledare söker upp en gammal flamma, vars vuxne son är hans hemliga barn, vilket inleder ett svartsjukedrama präglat av heder och ouppnåeliga ideal. Liksom originalet…

  • General Spanky (1936)

    Ebarmlig, milt sagt daterad komedi som blev MGM:s enda försök att göra en långfilmsversion av de omåttligt populära ”Our Gang”- och ”Little Rascals”-kortfilmerna. Denna utspelar sig i upptakten till amerikanska inbördeskriget och börjar med en lång sekvens på en ångbåt där lilla Buckwheat är en slavpojke som gråter för att ha förlorat sin ”ägare” och…