1997 USA 119 min. färg/35mm/1.85:1. R: Alan Rudolph. S: Nick Nolte, Julie Christie, Lara Flynn Boyle, Jonny Lee Miller, Jay Underwood, Domini Blythe, Yves Corbeil, Alan Fawcett, Michèle-Barbara Pelletier, France Castel, Genevieve Bissonnette, Claudia Besso, Ivan Smith, Ellen David, Don Jordan.
Delikat melodramatisk såpopera byggd på välbekant formalia – Nolte vänstrar på sin fruga (Christie) som drömmer om sina forna dagar som skådespelerska, medan yuppien Miller dissar sin fru (Boyle) som i sin tur intresserar sig för Nolte. Den uppenbara skillnaden är Rudolphs lika intensiva som lättfotade och eleganta behandling av intrigen – känslorna går djupt här, inte minst på grund av foto, klippning och musik som på subtila sätt gör filmen brinnande romantisk. Det är inte första gången regissören gjort en film som denna – vissa skulle kalla den flummig eller pretentiös – men det är en av hans mest underskattade; ingenstans rör sig skådespelarna mot hans sinnliga regi, utan filmen rör sig från början till slut genom ett och samma, lätt berusade tillstånd. Filmen handlar inte i slutändan om något annat än människors känslor för varandra, och deras förmåga eller oförmåga att hålla ihop, men det är svårt att tänka sig en bättre film som bara handlar om de sakerna. Producerad av Robert Altman. 4/5 8/10. 2017.
