Underskattad melodram som gick publik och kritiker helt förbi när det begav sig. Utspelar sig ute på den karga landsbygden och handlar om den stolta systern till en mjäkig bonde som kommer för att bo med honom och genast hamnar i konflikt med hans barska fru, varpå hon gifter sig med broderns trogne gårdskarl istället. Den naturalistiska regin för tankarna till Stiller och Sjöström; skådespelarnas varje rörelse spelar roll och tillsammans med den enkla visuella stilen bygger de upp en oerhört laddad spänning. Mona Palma, som inte var med i speciellt många filmer, är särskilt sublim i den mångfasetterade huvudrollen. Filmen tappar fokus och styrka i sista tredjedelen, då berättelsens själva poäng försvinner i textrutorna och blir ogestaltad, men det är fortfarande en smärre pärla; direkt anmärkningsvärt att den gjordes innan både Murnaus Soluppgång och Storstadsflickan, som den i synnerhet påminner om. Byggd på en berättelse av W. Somerset Maugham.
Lämna ett svar