Intrikat brasiliansk historia som utspelar sig 1977 i Recine och handlar om en ingenjör (Wagner Moura) som under mystiska förtecken återvänder till sin lille son och svärfar medan omständigheterna sakta men säkert faller på plats. Trots titeln och den skenbara storyn så är detta först och främst en politiskt laddad skildring av ett lands kollektiva minne – här finns olika figurer i olika tidslinjer men olikt en typisk panoramamelodram så är deras fragmentariska åtskildhet del av poängen; karaktärerna är vilsna i ett samhälle präglat av korruption och förtryck och de måste till sist kämpa för att deras namn bokstavligen ska finnas till. Det är inte första gången denna regissör (Kleber Mendonça Filho) gör en film om individen i kamp mot en korrupt infrastruktur, men denna är osedvanligt komplex och mångfasetterad och påminner till stor del om en tätt strukturerad roman. Som thriller är filmen okonventionell – och diverse metakommentarer om Hollywood föreslår att det är ett självmedvetet drag – men Filho imponerar här också, eftersom filmen lyckas bli mer och mer spännande ju längre den pågår trots ett minimum av exposition; känslan av att det är människornas liv som står på spel, att det är platsen i sig det är fel på och att omständigheterna redan från början är på väg att grumlas bort i tidens dimma, hålls vid liv med en stringent ton från början till slut. Kiers sista film.
Lämna ett svar