En av många succéer med flapperstjärnan Colleen Moore. Här spelar hon optimistiskt lagd irländska som råkar rymma från sin lurkiga familj och bli scenstjärna i New York – däremellan pågår en hel del tradigt till-och-från i societén, varvat med diverse dialektal humor i titelkorten. Kravlös underhållning men saknar mycket till smak, god som dålig – den enda anledningen att se den är en lång final där vi får se sextio modeller i en flådig modeshow anno 1926 och möjligen också Arthur i den maskulina rollen som ”Madame Lucy”, något så ovanligt som en öppet queerkodad karaktär. Byggd på en musikal av James Montgomery och nyinspelad 1940.
Lämna ett svar