Den första filmatiseringen av Dashiell Hammetts deckare är visserligen överskuggad av John Hustons klassiker tio år senare men är fortfarande otillfredsställande, trots en förhållandevis trogen intrig och fler sexuella anspelningar. Den begränsade talangen Ricardo Cortez gestaltar snoken Sam Spade som en dandy playboy och man blir aldrig riktigt klok på vad han har i berättelsen att göra – vilket ju inte är så lägligt när det hör till sakens natur att man inte begriper mycket av intrigen heller. Bebe Daniels spelar storyns femme fatale – sättet filmen velar med en eventuell kärlekshistoria är bara ett av många exempel på filmens lealösa brist på identitet som i längden gör den irriterande, trots ett par minnesvärda inslag, t.ex Dwight Fryes butch-dandy ”boyfriend”, en av flera homosexuella referenser som (bland annat men i synnerhet) bidrog till att filmen blev begravd under Hayeskoden och inte visades igen förrän på 60-talet. En obligatorisk film att beta av för noirfans, men den lämnar för mycket att önska i slutändan.
Lämna ett svar