Den första riktiga talfilmen – Jazzsångaren var ju mestadels stum – är möjligen sevärd av den enda anledningen. Grötig, tunn story om en kille från landet som öppnar barberarsalong i storstaden och får problem med gangsters. Knarrig, stel och långt ifrån minnesvärd, men ändå överraskande bortglömd med tanke på att den inte är sämre än många andra tidiga ljudfilmer och på ett uppenbart sätt introducerar världen för den typ av gangsterfilm som exploderade på 1930-talet och som sedan dess blivit en omåttligt populär standard. I rollistan syns guldera-thatguys som Helene Costello, Wheeler Oakman och Eugene Pallette.