Grötigt och svårsmält muppträskäventyr från 80-talet om en gnällig enstörig flicka (Jennifer Connelly) som avsäger sig sin lillebror och måste rädda honom från en ond kung (David Bowie) som bor i ett slott omringad av en labyrint. En bra idé som tycks för simpel för att kockarna i soppan skulle kunna enas om vad den ska vara – manuset av Terry Jones föreslår satir men Jim Hensons bristfälliga regi försöker göra det hela till en glad saga; mitt i alltihop står Bowie och höftbrölar stånkiga låtar utan melodi. Intrigen är obönhörligt episodisk och stillastående, tonen olustigt osolidarisk gentemot Connellys unga huvudperson (som på samma gång belönas och straffas för sina drömmar om sagofigurer) och trots att man uppenbarligen lagt ner ett minutiöst arbete på diverse muppar, dockor, scenerier, bakgrunder och specialeffekter (samt ej att förglömma, notan för Bowies hårspray) börjar det väldigt snabbt kännas som en konstlös och monoton, mässhallsliknande demonstration av tivolimekanik mer än något i närheten av en berättelse, för att inte tala om någon form av magisk saga.