Liknelser till dålig AI kom att bli 2020-talets snabbast uttjatade klyscha, just för att den var så gångbar – den kan användas även i denna Alien-produkt, där fokuset till 86% ligger på design, 10% referenser och resterande ynka 4% på en begriplig story. Inledningsvis kan vi låta oss tjusas av en dunkelt vacker skrotvärld – även om rekvisitan inte inkluderar skådespelarna, som såklart inte ser ut som 70-talets tappra proletariat (vi får ju inte bli politiska på riktigt!) – sedan faller intrigen som dominobrickor och allting kollapsar i rask takt. Att behöva tala om karaktärerna är en kränkning; berättandet är helt enkelt förolämpande dåligt, i princip identiskt till DTV-skval på en hög budget.