En av King Hus märkligaste filmer, en sorts blandning av wuxia, kammarspel och spökhistoria; utspelar sig under Songdynastin och handlar om en aningslös, ateistisk akademiker som får uppdraget att översätta en buddhistisk sutra. Arbetet ska göras i ett avlägset fort högt upp i ett berg, dit han färdas till fots – på vägen får han höra att fortet i själva verket är övergivet, men när han kommer dit möts han bland annat av två kvinnor. En av dem gifter han sig med och ”snart” är han insnärjd i en kamp om hans själ, vilken blir föremål för spökdemoner som slåss för att få leva eller, för den delen, dö. Intrigen är inte filmens mest självklara kvalitet, dock, och man kan diskutera om den är gäckande eller bara förvirrande. Det som gör denna film så säregen är spökhistoriernas underliggande teologiska aspekter som Hu experimenterar med – det rör sig å ena sidan om asiatisk folklore, å andra sidan om parallella världar och andeväsen, samtidigt som det i daoistisk tradition är naturbundet (fotot är stundtals dränkt av naturens detaljer, från minsta löv till största vy) och dessutom oundvikligen kopplat till västerländska traditioner från Poe eller, för den delen, gamla Hammer-skräckfilmer. Hu vaggar in åskådaren i å ena sidan en transcendentalt subjektivt perspektiv, där vi förförs och förleds tillsammans med huvudpersonen, och å andra sidan ett konkret, distanserat perspektiv där vi sällan ser några verkliga övernaturligheter – helheten är minst sagt gäckande, även om det kanske inte mynnar ut i mer än rent sensorisk, esoterisk underhållning. Ej visad på bio i Sverige. Existerar även i en tidig, bantad bioversion på 112 min där man klippt bort de utförliga flashbacks som förklarar de övernaturliga figurernas bakgrund.