Jacques Rivettes filmatisering av 1700-talsförfattaren Denis Diderots roman om en ung kvinna som tvingas bli nunna för att rädda sin adliga familjs heder. Som icke-hängiven nunna blir hon misstänkliggjord av alla möjliga skäl och såväl torteras som förförs av olika abbedissor. Som människa är hennes frihetslängtan en omöjlighet i en tid då kvinnor inte har rättigheter och sättet religionen blir ett godtyckligt maktsystem är intelligent; hon måste låtsas tro på gud, så till den grad att det religiösa beteendet blir en indoktrinerad vana och tron i alla praktiska avseenden blir reell. Rent dramatiskt är detta inte en överdrivet varierad film – tonen är monoton, högstämd och pretentiös, det omhuldade skådespeleriet rätt patetiskt (Anna Karina gör i princip en mer dockliknande variation av Falconetti i Dreyers En kvinnas martyrium), och filmen demonstrerar egentligen en och samma idé i en och samma stel uppvisning. Ändå är filmen märkligt fängslande, kanske på grund av sättet Rivette lyckas hålla samma rigorösa ton intakt från början till slut – man vågar nästan inte sluta titta. Blev extremt kontroversiell i Frankrike på grund av sin vanhelgade skildring av kyrkan och försenades ett år till Cannes där den tävlade om Guldpalmen. Tycks dock ej ha visats på bio i Sverige förrän 2010-talet via Cinemateket.