Anspråkslös, lite slängig uppföljare till Lukas Moodyssons framgångsrika hippieskildring. Denna utspelar sig 24 år senare – bara två personer är kvar i kollektivet men Gustaf Hammarsten muntras upp av en återförening på sin födelsedag; det hela leder till en övernattningsfest á la slice-of-life i en rätt igenkännbar centraleuropeisk, ironiskt nog ganska borgerlig filmtradition. Ensemblen är härligt ledig och Moodysson har fortfarande en närvaro intakt, även om manuset har rätt många luckor och emellanåt anstränger sig för att komma till poänger. Kanske detta mest av allt var en film som gjordes för att det gick? Roande, ändå, och bitvis drabbande; ser man om den första filmen efteråt lär denna dock falna i medvetandet.