Detta var en av de många menlösa storfilmer som Columbia gjorde för att övertyga Frank Capra om att fortsätta arbeta för studion; regissören Frank Lloyd var ett av många stora namn som de också anlitade med samma förhoppning – om sedan Capra hoppade av skutan så skulle de fortfarande ha en uppsättning regissörer att förhoppningsvis ersätta honom med. Denna bit information hjälper en förstå varför detta tilltänkta 1700-talsepos i Borta med vinden-stil blev en så fyrkantig flopp; Cary Grant gör bort sig i rollen som dräggig stolle som råkar gifta in sig i societén för att sedermera bli heroisk hjälte i amerikanska inbördeskriget. Inte ofta Grant är så här bortkommen, och eftersom så mycket cirkulerar kring hur karaktärer reagerar på honom är han också ett av de stora problemen, men man kan inte berömma mycket annat heller; Lloyds oengagerade gestaltning gör intrigen helt tandlös. Produktionen i sig är stilig nog att stå sig, men ingen är hemma här.