Det glassiga 1993-skenet ligger ljuvt över denna oväntat roliga uppföljare där Dreyfuss och Estevez, tillsammans med byråkraten Rosie O’Donnell, måste utge sig för att vara en semestrande familj då de övervakar ett par som misstänks härbärgera ett försvunnet vittne i sitt sommarhus. Inte mycket blir av själva storyn, vilket är filmens största svaghet, men samma besättning är med från förra filmen, inklusive regissören John Badham och manusförfattaren Jim Kouf, och det märks att man försökt göra en så vital och nyskapande film som möjligt här. Underhållande och ofta genuint roligt, särskilt i den smått farsartade middagssekvensen mot slutet. Återigen vill jag ha en ännu bättre film, för det här hade kunnat bli en sublim midsommarnattsdrömversion av en buddycop-komedi, men jag ska behärska mig.