Bob Dylans regidebut, en verkligt säregen och originell film gjord under hans Rolling Thunder Revue-turné i mitten av 70-talet. Består av rumphugget konsertmaterial och diverse visuella abstraktioner, iscensatta och autentiska intervjuer, udda och uppenbart amatörmässiga fiktiva segment, ofta klippt på osköna och symboliska sätt. En fyra timmar lång röra, kanske, och definitivt lika brokig som långdragen – att filmen inte blev en framgång kan förstås, men att kritikerna kölhalade den känns mer som ett uttryck för kälkborgerlighet; detta är inte en självupptagen film, utan tvärtom en självutplånande film där Dylan konstant söker sätt att ta bort all mystik och romantik kring myten han blivit och samtidigt verkar genom. En jobbig, men också fascinerande film. Efter sin kortlivade premiär har den endast blivit utgiven på VHS. Sam Shepards filmdebut.
