2002 USA/STORBRITANNIEN/TYSKLAND/KANADA 138 min. färg/35mm/2.35:1. R: Kathryn Bigelow. S: Harrison Ford, Liam Neeson, Peter Sarsgaard, Joss Ackland, John Shrapnel, Donald Sumpter, Tim Woodward, Steve Nicolson, George Anton, James Francis Ginty, Lex Shrapnel, Ingvar Sigurdsson, Sam Spruell, Sam Redford, Peter Stebbings, Roman Podhora, Shaun Benson, Dmitry Chepovetsky, Christopher Redman, Tygh Runyan, Peter Graham, Shawn Mathieson, Jacob Pitts, Christopher Routh, Lubomir Mykytiuk, Michael Gladis, Christian Camargo, Ravil Isyanov, Kristen Holden-Ried, Natalya Vintilova, Steve Cumyn, Austin Strugnell, Arsenty Sydelnykov, JJ Feild, Peter Oldring, Joshua Close, Gerrit Vooren, Joey Purpura, Lev Prygunov, Jeremy Akerman, Lee J. Campbell.
Verklighetsbaserad berättelse om en dåligt utrustad sovjetisk atomubåt som på sin jungfrufärd 1961 får en ny kapten (Ford). Denne är fast besluten att följa partilinjen medan den degraderade fd ledaren (Neeson), som är kvar ombord, bryr sig mer om männen. Problem uppstår naturligtvis väldigt snart. Bigelows hantverk är välgjort, och man kan ha överseende med Hollywoodskådespelarnas knappt närvarande låtsasryska accenter; filmens stora problem är att den förklarar kruxet i de första scenerna varpå resten bara blir en mycket lång utfyllnad där det aldrig kommer någon twist… och i slutet ändrar karaktärerna plötsligt inställning utan anledning. Epilogen klargör att de verkliga antagonisterna är den kommunistiska ledningen – intrigens problem och antagonist är därmed samma sak – vilket försätter filmen i ett vidare dödläge. Men lustigt nog hade detta, bortsett från slutet, lika gärna kunnat passera som sovjetisk propaganda från 1920-talet. Mycket väsen för ingenting hur som helst, även om marina krigsnördar kan uppskatta det hela.