John Fords förbisedda uppföljare till Vredens druvor är en karg och berörande sjömansfilm där fyra pjäser av Eugene O’Neill gjorts om till en berättelse förlagd till andra världskriget. John Wayne, Thomas Mitchell, Ward Bond och de andra mansmännen spelar ett gäng mestadels alkoholiserade matroser som far från kust till kust medan kriget pågår i en högst närvarande bakgrund. En episodisk intrig som tycks inspirerad av den franska poetiska realismen och som definitivt hålls samman av Gregg Tolands magnifika foto (han använder samma bakgrundsljus och djupfokus som i Citizen Kane året därpå) och den sorgsna melodi som Ford lyckas skära fram i det extremt maskulina ståhejet i bild. Liksom Fords bästa är denna emotionell men också fokuserad och robust.