Videosöndag – Sprider ordet vidare
VECKANS PREMIÄRER
The Selfish Giant 
, den hyllade brittiska filmen liknar mycket av det man sett från den brittiska ön de senaste 40 åren. Men det är en gripande och välgjord snyftare om ett dåligt system.
Nånting måste gå sönder , Ester Martin Bergsmarks lite sketchiga lågbudgetfilm har själ.
The Congress 
, Ali Formans halvt animerade tripp är en ”flummig”, gymnasial historia, sevärd för fans av Terry Gilliam och Alice i Underlandet.
Captain America – The First Avenger , som inleder säsong 2014 av superhjältefilmer med en lång, bullrig ojämn historia. Ganska underhållande, dock.
DVD/BluRay/VOD
Big Bad Wolves , en lattjo men lite ojämn och uppblåst film om en utdragen tortyr; 2013 års bästa film enligt Tarantino, dock.
The Last Days on Mars 
, en tråkig sci-fi om astronauter som råkar ut för ett monster-virus i rymden.
SAMT
True Detective – och Varför TV är sämre än film och Varför film är bättre än TV; eller åtminstone varför jag tycker det. En text uppdelad i två om True Detective och TV-formatets popularitet, och varför långfilmen fortfarande är den den mest effektiva berättarformen.
I VECKAN: Nästa klassiker-text är om Andrej Tarkvoskijs mästerverk Spegeln (1975).
TIDIGARE RECENSERAT (DVD/BluRay)
Sex nyheter
1. Det skvalpar om Noah…
Som vanligt när det vankas Biblisk Film blir folk tokiga. Filmen har förbjudits i flera länder och mötts med hat från den kristna högern – andra kristna kallar det ”a solid adaptation”, andra vad-de-nu-är- orerar om att filmen innehåller svart magi; alla recensioner talar överlag om galenskap men Russel Crowe försvarar filmen och helt klart är att Noah öppnat portarna för 2014 som Bibel-året, med Ridley Scotts Exodus ännu på G.
2. Inspelningsstart för Cirkeln
I Sverige har inspelningen av filmatiseringen av fantasy-succén Cirkeln påbörjats under stort hysch-hysch och hemlighetsmakeri. Det kanske inte låter som de mest intressanta nyheterna, på rak arm, men svenska storproduktioner, i synnerhet svenska fantasyproduktioner, är alltid intressanta för vi blir ju alla nyfikna på katastrofer. Och det ska bli intressant att se om vi kan få ett svenskt svar på en Young Adult-hit.
3. Chris Evans lägger av
Den icke gamle skådespelaren Chris Evans, som de senaste åren slagit igenom som Captain America i Marvels filmer, meddelar att han lägger skådespeleriet på hyllan när hans kontrakt går ut. En bra artikel på Cinemablend förklarar varför fler kan komma att följa honom, och varför det inte går att vara skådespelare och känd i Hollywood.
4. Christopher Nolan snackade Interstellar på Cinema-Con…
… eller han svarade på lite frågor i alla fall. Interstellar ska tydligen vara berättad i dokumentär stil, och i övrigt fortsatte Nolan försvara 35 mm framför digital och i synnerhet 3D. Eftersom Nolan är den mest inkomstbringande yngre regissören just nu är det alltid intressant att höra vad han har att säga om ditt och datt. På frågan om han inte ska börja göra TV svarar han, för övrigt, ”I just love movies. We’re not here to talk about TV”. Fint.
5. Spacey spelar Churchill
I Studio Canal- och Sierra/Affinity-producerade Captain of the Gate, med ännu oklar regissör. Spacey är ju en imitationernas man så vem vet.
6. Prometheus 2 har ett datum
Inte en nyhet som spelar större roll för the haters men vi som gillade Prometheus har hållit andan lite grann, rädda för att Ridley Scott inte skulle lyckas få ihop medlen till en uppföljare. Exakt hur och på vilket sätt, och under vilken titel, filmen kommer släppas är inte säkert än men ”Prometheus 2” ska vara hos oss 4 mars 2016. Bra!
VECKANS LÄS:
”Please Critics, Write About Filmmaking”, ledaren Matt Zoller Seitz skriver på sitt RogerEbert.com om hur lite kritiker är intresserade av att skriva om teknik, form, stil och filmskapande generellt.
We see adjectives such as ”visceral” or ”gritty” or ”shaky” or ”elegant” thrown around like handfuls of confetti, with no elaboration as to why a particular scene or shot or moment earned those adjectives. We read film reviews which state that the film was ”well-shot” or ”beautifully shot” but never go further than that.
Ett mycket bra stycke läs, som perfekt visar på vilken fin filmkritik-kultur som finns där ute – och som inte finns alls i Sverige. (Men det är ju där Videosöndag kommer in i bilden!)
VECKANS KLIPP:
Filmtrailerns historia, parallellt med filmens; en finfin videoessä från gänget på Filmmaker IQ, för övrigt en utmärkt sida att gå med i om man är intresserad av, eller sysslar med, filmskapande.
TRAILERS FÖR NÄSTA VECKAS PREMIÄRER
Noah
Muppets Most Wanted
Det blåser upp en vind
10. 000 timmar
Med reservation för förändringar och tillägg. Filmerna recenseras i mån av tid.
EFTERTEXTER
Den omisskänneliga karaktärsskådespelaren James Rebhorn gick bort i veckan. Han var classy ’til the end och hann skriva sin egen minnesruna:
James Robert Rebhorn was born on Sept. 1, 1948, in Philadelphia, PA. His mother, Ardell Frances Rebhorn, nee Hoch, loved him very much and supported all his dreams. She taught him the value of good manners and courtesy, and that hospitality is no small thing. His father, James Harry Rebhorn, was no less devoted to him. From him, Jim learned that there is no excuse for poor craftsmanship. A job well done rarely takes more or less time than a job poorly done. They gave him his faith and wisely encouraged him to stay in touch with God.
He is survived by his sister, Janice Barbara Galbraith, of Myrtle Beach, SC. She was his friend, his confidant, and, more often than either of them would like to admit, his bridge over troubled waters. He is also survived by his wife, Rebecca Fulton Linn, and his two daughters, Emma Rebecca Rebhorn and Hannah Linn Rebhorn. They anchored his life and gave him the freedom to live it. Without them, always at the center of his being, his life would have been little more than a vapor. Rebecca loved him with all his flaws, and in her the concept of ceaseless love could find no better example.
JamesRebhornMovieHis children made him immensely proud. Their dedication to improving our species and making the world a better place gave him hope for the future. They deal with grief differently, and they should each manage it as they see fit. He hopes, however, that they will grieve his passing only as long as necessary. They have much good work to do, and they should get busy doing it. Time is flying by. His son-in-law, Ben, also survives him. Jim loved Ben, who was as a son to Jim, especially through these last months. His aunts Jean, Dorothy and Florence, numerous cousins and their families, and many devoted friends also survive Jim. He loved them all, and he knows they loved him.
Jim received his BA at Wittenberg University and his MFA at Columbia. He was a member of Lambda Chi Alpha Nu Zeta 624, a life-long Lutheran, and a longtime member of both the AMC and ACLU.
Jim was fortunate enough to earn his living doing what he loved. He was a professional actor. His unions were always there for him, and he will remain forever grateful for the benefits he gained as a result of the union struggle. Without his exceptional teachers and the representation of the best agents in the business, he wouldn’t have had much of a career. He was a lucky man in every way.
–Jim Rebhorn, March 2014