Chaplin var oskulden och Buster Keaton stoikern. Den som ibland glöms bort Àr Harold Lloyd, som var den av stumfilmens komedistjÀrnor som kanske mest pÄminde om framtidens.
Redan hans första lĂ„ngfilm, den lite underskattade A Sailor-Made Man (med sedvanligt humorbefriad svensk titel, âDet Ă€r sjömannens livâ) vittnar om det hĂ€r. Det Ă€r en typisk film av sitt slag, med en knappt existerande story och en massa episodiska gags, men skĂ€mten Ă€r roligare Ă€n Lloyd.
Med det menar jag att Chaplin hade nÄgot transcendentalt över sig bara i hur han sÄg ut, och Keatons akrobatkonster var roliga för att han sjÀlv verkade sÄ oberörd av dem.
Harold dÀremot� Harold Àr bara Harold.
Det Ă€r sjömannens liv börjar med en nĂ€rbild pĂ„ honom â han stĂ„r vid en tavla och inspekterar bilden medan mĂ„larhanden mĂ„lar⊠kameran zoomar ut och vi inser att det Ă€r nĂ„gon annan som mĂ„lar. Gissningsvis nĂ„gon som kan. Harold sjĂ€lv stĂ„r bara och inspekterar det hela. ĂndĂ„ har han mage att dutta ner tavlan för att han, i sitt enorma omdöme, fĂ„tt för sig att den behöver en rund vit klutt i toppen (det ska vara ett moln).
Jag Ă€lskar de andra genierna, vem gör inte det, men jag tror att det Ă€r i och med Harold Lloyd som framtidens Steve Martins och Chevy Chases föds â de komiker vars schtick det Ă€r att vara för entusiastiska för att kunna lĂ„ta bli att göra nĂ„got men för obegĂ„vade för att det ska bli nĂ„got bra av det.
Storyn, eller rĂ€ttare sagt pitchen, gĂ„r ut pĂ„ att Harold vill gifta sig med dottern till en stĂ„lmagnat. Hans krav Ă€r att han gĂ„r med i flottan, vilket Harold förstĂ„s gör med dumdristig sjĂ€lvsĂ€kerhet: âIâve decided to join your navy!â sĂ€ger han i militĂ€rkontoret, efter att ha tagit sig förbi en sĂ€rdeles neslig hattvakt.
DĂ€refter knallar han ivĂ€g och fĂ„r veta att flickans far mjuknat och bjudit in honom pĂ„ en lyxkryssning. Han gĂ„r tillbaka till kontoret: âIâve decided not to join your navy!â
Men naturligtvis gĂ„r inte den gubben. âIâve decided youâre in the navy for three years!â vrĂ„lar inspektören, och filmen fortsĂ€tter pĂ„ ett stort militĂ€rfartyg dĂ€r Harold sĂ„klart mĂ„ste skrubba dĂ€ck och gĂ„ nĂ„gra oavsiktliga ronder mot Starke Adolf-figurer med stora boxhandskar och smĂ„ huvuden.
I andra halvan av filmen gÄr de pÄ land i nÄgon arabisk provins varpÄ de mÄste slÄss med onda araber och jagas av en elak maharadja. Jag Àr lite kluven inför de hÀr scenerna, som Ä ena sidan ger oss de gamla vanliga blackface-stereotyperna och Ä andra sidan Àr mer eller mindre identiska till det spring man sÄg i den generellt okritiserade Jakten pÄ den försvunna skatten (1981) eller en Disneyfilm som Aladdin (1992).
Jag vill inte försvara det, men det vi ser Àr inte den institutionella rasism som D.W. Griffith eller andra exploaterade; det rör sig snarare om de stereotyper som Hollywood bara nyss sopat undan det mesta av. NÀr sÄg du sist en film dÀr nÄgot stillsamt hÀnde pÄ en torghandel i mellanöstern?
Jag vill heller inte förneka hur roligt jag hade med A Sailor-Made Man, som allmÀnt verkar erkÀnd som Harold Lloyds demofilm, en uppvÀrmning inför de stora verken, som Mandom mod och morske mÀn (1922) och Upp genom luften (1923).
Och, visst, det hela Àr en kortfilm uppblÄst till featurelÀngd. Inte lÀngre Àn 47 minuter Àr hÀrligheten, och inte ens det var avsikten. Tanken var nÀmligen att filmen skulle kortas ner, men testpubliken roade sig sÄ mycket med 47-minutersversionen att det var denna man lanserade.
Det var snart hundra Är sedan men jag vet inte, kanske jag Àr en gammal sjÀl men det var lÀngesedan jag skrattade sÄ mycket som jag gjorde Ät Harold hÀr. Ja, till och med i scenen nÀr han gömmer sig för den onda maharadjan i en pool. Problemet? För att andas tar han munstycket till maharadjans vattenpipa. Maharadjan tÀnder sÄklart pÄ kolet och tittar sedan förbryllat ner pÄ vattnet dÀr nÄgot verkar koka och bubbla.
Det Ă€r nĂ€stan lika roligt som scenen dĂ€r Harolds Starke Adolf-kompis (en figur som bara Ă€r kĂ€nd som The Rowdy Element) tar en tugga av sin sjömanshatt för att han fĂ„r för sig att den gĂ„r att Ă€ta. Han kan inte förstĂ„ hur Harold Ă€ter sin hatt. Han vet inte att den Ă€r gjord av paj⊠ja, det Ă€r en lĂ„ng historia. Ăven om den Ă€r försvinnande kort.
FREDRIK FYHR
A Sailor-Made Man. 1921 USA 47 min. Stumfilm. sv/35mm/1.33:1. R: Fred C. Newmeyer. S: Harold Lloyd, Mildred Davis, Noah Young, Dick Sutherland, William Gillespie, Fred Guiol, Wallace Howe, Gus Leonard, Augustina LĂłpez, Jobyna Ralston, Sybil Seely, Charles Stevenson, Leo Willis.