Le testament d’Orphée, ou ne me demandez pas pourquoi! 1960 FRANKRIKE 77 min. sv/35mm/1.37:1. R: Jean Cocteau. S: Jean Cocteau, Edouard Dermithe, Henri Crémieux, María Casares, François Périer, Alice Heyliger, Françoise Arnoul, Claudine Auger, Charles Aznavour, Brigitte Bardot, Lucia Bosé, Yul Brunner, Françoise Christophe, Michèle Comte, Nicole Courcel, Guy Dote, Daniel Gélin, Alice Heyliger, Françoise Sagan, Roger Vadim, Francine Weisweiller, Jean-Pierre Léaud, Jean Marais, Brigitte Morisan, Pablo Picasso.
Cocteaus sista långfilm, där han gör bokslut genom en film som drömskt sammanfattar hans konstnärskap på film. Det är med det sagt inte mindre kompromisslöst än många av hans tidigare. I denna film spelar/är han sig själv (”poeten”) och han vandrar genom en plats bortom tid och rum, där han följer sin intuition genom ett par dunkelt metaforiska sekvenser, flera av vilka har kopplingar till hans tidigare film Orphée. Filmen är extremt kryptisk och så personlig att den är svår att få ut något konkret av, men samtidigt är just detta det behjärtansvärda i Cocteaus desperata filmskapande, som hela tiden undrar och förnekar frågan om vad meningen med alltihop ska vara – och medan det pågår är det lika vackert som det är välgjort och melankoliskt. Originaltiteln lyder Orfeus testamente, eller fråga mig inte varför. Hela rollistan är okrediterad, och som synes innehåller den ett par berömda nunor. Även sista delen i den ”orfiska” trilogin som inleddes med En poets blod och just Orphée. 4/5 8/10. 2018.
