Ibland kliar det i fingrarna. Man måste bara… måste bara komma med sina fem cent.
De flesta vet nu att Danny Boyle hoppat av skutan på nästa Bondfilm – och vet du inte om det så bryr du dig nog inte ändå – och det råder en hel del knasiga rykten om varför, vad som ska hända nu eller vad allt beror på.
En fråga som återaktualiseras, och som blir en ännu hetare potatis, är frågan om vem näste James Bond ska bli.
Det är här det börjar klia i fingrarna – Bond är något slags allmängods och alla verkar vara övertygade om att de vet exakt vem näste Bond borde bli, men det är inte alla som är helt insatta i produktionsvärlden som är James Bond. Själv är jag något av en latent periodarnörd – när det väl vankas så är jag där hela vägen (i väntan på Spectre skrev jag en recension på varje film) – så jag vill påstå att jag kan spekulera med rätt bra odds.
Först och främst måste vi bli av med våra usual suspects – Idris Elba, Tom Hardy, Michael Fassbender, Tom Hiddleston, Jamie Bell (vaaa?) och Gillian Anderson (nä). Det blir med hundra procents säkerhet ingen av dem. Har de inte redan sagt nej så är de för etablerade eller för gamla, eller kommer åtminstone ha blivit det vid det laget Craigs era slutar.
Och det är en annan sak. Alla verkar älska tanken på att Daniel Craig ska lägga rollen på hyllan. Idén har varit märkligt populär märkligt länge – efter Spectre hade han fortfarande en film på sitt kontrakt, men ändå verkade medievärlden vara i chock över att han återkom i en film till. Han skämtade visserligen om att han hellre sysslade med självplågning än att spela rollen en gång till, men det var uppenbarligen ett skämt.
Nu verkar alla övertygade om att Bond 25 blir Craigs absolut sista – men så behöver det inte nödvändigtvis bli.
Craig är nu i exakt samma situation som Roger Moore var på 1980-talet. Moores kontrakt löpte ut med Ur dödlig synvinkel (1981) och han var själv övertygad om att det skulle bli hans sista roll. Men produktionsbolaget Eon har en tradition av att klänga fast vid sin skådis – Sean Connery var också dödligt trött på rollen men till och med honom fick de tillbaka i en film – Diamantfeber (1971) – genom en lön på Joakim von Anka-nivå. När Moore började signalera att han inte ville spela rollen mer pushade de honom till att skriva nya exklusiva kontrakt, film-per-film. De blev också Octopussy (1983) och Levande måltavla (1985). Farbror Roger fick hoppa runt vid 58 års ålder innan alla kunde hålla med om att han verkligen var slut.
Craig kommer att vara 50 när Bond 25 kommer, om den fortfarande kommer hösten 2019. Det går att utgå ifrån att Barbara Broccoli och Michael G. Wilson – Bonds producenter och de-facto skapare – kommer vilja ha kvar honom så länge de kan. Projektet att hitta en ny Bond är nämligen inget de gärna gör om de inte måste. Frågan är om Craig har många bra anledningar att tacka nej – särskilt eftersom han kan bli nästan hur dyr som helst.
En annan sak som är unik här är att Craig blivit exekutivproducent för Bondfilmerna, och han har mycket mer kreativ kontroll över dem än vad någon tidigare Bondskådis haft. Det är inte otroligt att han kommer vilja göra en till Bondfilm innan han känner sig säker med en ersättare.
Ja, spekulationer, spekulationer. Vem vet. Kanske Craig hoppar av skutan innan någon Bond 25 ens kommer, för trött för att orka med allt tjafs (det var så Timothy Dalton gjorde). I vilket fall som helst är det viktigt att komma håg att Wilson och Broccoli förmodligen inte letar efter nästa Bond än. De har alltid arbetat utefter att den ena Bondfilmen utvecklar sig utefter den som föregick den. Så de vet inte säkert om de vill ha en ny Bond, eller vad för film Bond 26 i så fall blir, förrän de har Bond 25 i loggen, med recensioner och kassaintäktsanalyser och hela baletten.
Det har alltid varit Eon-tradition att göra på det sättet, och om så är fallet kan man ju bara tänka sig hur det är nu, när Bond 25 blivit en jongleringsakt att ta hand om – finns det ett manus, två? Vem ska regissera? Räkna med att de lägger all sin energi, och mer, på Bond 25 just nu. Det är som ”Fångarna på fortet” – skynda, skynda!
Så det är med detta som bakgrund jag gnuggar mina geniknölar för att spekulera i vem som blir näste Bond – premissen jag grundar allt på är långvarighet. Wilson och Broccoli kommer att vilja ha en skådis som stannar kvar, som de velat förut. Tyvärr ser saker inte riktigt likadana ut som förr i fråga om produktionernas prislappar och organisering. Det tar helt enkelt längre tid att göra en Bondfilm idag. Förr klämde de ut dem en gång om året. Nu kan vi få vänta i 3-4 år mellan titlarna. Craig kommer vara den som spelat rollen längst år 2020, men Connery hann göra sex filmer på sina nio år. Moore gjorde sju filmer på tolv år. Craig har gjort fem filmer på hela 14 år.
Det leder mig till tesen att nästa James Bond kommer att vara någon ung, kanske till och med överraskande ung.
Främst är orsaken praktisk. Eon behöver en skådespelare som har år över, kort sagt; någon som kan växa in i rollen och mogna över tid, men därmed sagt också någon som fungerar när han är 35 lika väl som 45 eller kanske 55.
En annan orsak är att det passar Eons tradition av först-ditt-sedan-datt. Efter Craigs mycket vuxna och rätt humorbefriade stoiskhet tror jag inte de tvekar på att göra Bond mer ungdomlig och… jag vet inte… sprallig?
En tredje orsak är kreativ. Sean Connery är än så länge den enda Bond som fått göra fler saker än en – de olika filmerna han gjorde satte standarden, just för att de var olika varandra. Efter Connery har varje Bondskådis fått dras med sin alldeles egna nisch och ingen mer. Men med en yngre skådespelare som succesivt blir äldre kan man få fram olika nyanser och mer variation.
En fjärde orsak är gammal hederlig konkurrenskraft – Bondfilmerna är fortfarande framgångsrika – den mest framgångsrika i serien kom så sent som 2012 med Skyfall – men det är inte omöjligt att Wilson och Broccoli saknar feedback från tonårspubliken. Eon har alltid sneglat på andra franchises och filmsuccéer – man brukar ofta jämföra Bond med Mission: Impossible men det är Pepsi och Cola. Det jag tror Eon främst gör nu är att titta på Marvel och DC, och jag tror de fnular ordentligt på hur de ska utveckla sig i det långa loppet.
De kommer att riskera att göra en James Bond Jr, eller en ”Parker, Peter Parker”, men det är en risk jag tror de är villiga att ta.
Mina kandidater:
007. Henry Cavill/James McAvoy
Av alla ”ususal suspects” så tror jag dessa två är de enda som har en rimlig chans, även om det är rätt otroligt.
Cavill har själv promotat för att få göra rollen, särskilt nu när han varit med i senaste Mission: Impossible, men det betyder sällan något bra. Det rimliga här är att Cavill redan är Superman (och The Man from U.N.C.L.E, om man nu måste) och inte kan spela Bond också. Å andra sidan kanske han kunde dra allt hem till mamma igen med rollen han kanske föddes för att spela – med tanke på Stålis jänkaranda så vet jag inte hur många som vet om att Cavill faktiskt är britt.
Liknande kan gälla för McAvoy (som är skotsk, liksom ni-vet-vem). McAvoy är förstås bunden till X-Men, men det ska sägas att hans CV är rätt eklektiskt – han har varit med i en mängd olika genrefilmer och det är inte omöjligt att han har bredd nog att kunna kliva in i rollen som James Bond, som kronjuvelen på en karriär av ditt och datt.
Generell logik föreslår också att det är bra att ha en känd person i rollen, eftersom de skulle sälja biljetter.
Men här börjar tankarna skeva mot verkligheten. Bond är inte som andra serier. Wilson och Broccoli håller 007 nära västen – de har ännu inte velat att Bond ska bli en produkt för mässor, till exempel – och de är oerhört trogna till traditionen som Harry Saltzman och Cubby en gång formulerade. Gudfadern Cubbys bevingade ord lär sitta i – ”Bond ska vara stjärnan”, och går man och ser en Bondfilm ska man inte gå och se en Henry Cavill-film eller en James McAvoy-film.
Så ingen av dem är nog speciellt trolig, när allt kommer omkring.
006. James Norton
James Norton nämner jag för att han är ett namn som dyker upp bland bookies – så OK. Jag fattar inte riktigt varför, men vi säger så. Han har rätta åldern, är rimligt stilig på det där brittiska sättet, han är inte en dålig skådespelare.
Men… lite oinspirerad casting? Och är det bara jag som tycker han ser lite… knepig ut?
Att han kan spela engelsk prins tror jag däremot säkert.
005. Jack O’Connell
Jack O’Connell är ett helt rimligt tänk för nästa Bond. Han är 28 i år, vilket vissa skulle säga är för ungt, men jag tror ingen skulle klaga om några år. O’Connell har profilerat sig i actiontunga draman som Blodsband och direkta krigsfilmer som ’71 – han är en klart fysisk skådespelare, och dessutom är han seriös och väldigt begåvad.
Några saker talar dock emot honom. Dels har han inte direkt Bonds fysiska ställning – han är 1.73 lång – men mer specifikt påminner han kanske för mycket om Daniel Craig. Det hela står och faller på hur Eon tänker sig att Bond ska föras vidare, men jag har lite svårt att se framför mig att de tänker köra på en till tuff, hård och mestadels humorbefriad boxartyp. Men vi får se.
004. Aidan Turner
Aidan Turner är ganska mycket en no-brainer… jag menar, titta på killen.
Nackdelen kan vara just detta. Jag minns när Daniel Craig annonserades som nästa Bond – hans främsta utmanare var Clive Owen, som många (bland annat jag själv) tyckte var det osökta valet. I efterhand är det lättare att se att Clive Owen var ett mindre inspirerat val, en till Pierce Brosnan i en tid då Pierce Brosnan var Bond.
Nu har vi Daniel Craig och kan förstås tänka oss en återgång till en mörk, mystisk, seriefigursbond… men fan tro’t.
Ett annat namn som dyker upp ibland är Jack Huston, en lite mer tvålfager version av samma sak – jag buntar ihop honom med Turner, dels för att jag tycker att Turner är den bättre mannen om man nu letar efter en sådan Bond, men också för att det finns något syntetiskt över Huston som gör att åtminstone jag aldrig övervägt att någon annan skulle överväga honom.
003. Tom Hughes
Det här är mer vad jag tror vi kommer att få. En påtagligt mycket yngre skådespelare med en mer känsligare framtoning. Även om Daniel Craig är den mest populäre Bondskådisen sedan Connery så kan alla hålla med om att mänskliga nyanser och humor inte riktigt finns i hans register. Och även om inte många saknar jönseriet från Roger Moore så finns det något problematiskt med en Bond som inte kan leverera ett bra skämt.
Hughes är ingen skojare själv direkt, men det finns utrymme här för något mer mänskligt, sårbart och självmedvetet. Återigen beror det på vart tåget ska. När Craig väl hänger av sig kostymen kan landskapet se helt annorlunda ut.
002. Jack Lowden
Skotten Jack Lowden är mitt hyggligt godtyckliga val för nästa Bond just nu. Liksom O’Connell är han 28 just nu, men han ser betydligt äldre ut, är ännu mindre etablerad, klarar de fysiska kraven och kan glida in i rollen som om han kom från ingenstans. Han är en seriös skådis, vann Olivierpriset för bästa manliga biroll i en uppsättning av Ibsens ”Gengångare” år 2014, men har mest gjort TV i övrigt. Ja, det och Dunkirk förstås, där han spelade den andra piloten (han som inte var Tom Hardy).
Liksom Tom Hughes har Lowden en yngre och mer human framtoning men det fina är att han också har det robusta och stryktåliga hos Craig. Överhuvudtaget tycker jag att Lowden har någon definierande grej över sig – som Bond skulle han kunna leverera det där omisskännliga annorlundat som gör en ny Bond spännande. Det finns något vardagligt och bekant över honom också, så jag har inga problem med att se honom sätta rollen på en gång. Min teori är som sagt att Eon kommer leta efter någon som kan växa in i rollen och utvecklas med den över tid, och det skulle han också kunna göra.
OM han får rollen? Det är lite mer rysk roulett. Inget talar egentligen för det, men bookies är ju ändå ute och cyklar i den här frågan. Det är inte fel att han har en koppling till Christopher Nolan, som är en ogenerad Bondfanatiker och som är tjenis med Eon. Vi har också det fantomliknande ryktet om att Nolan kan få göra en helt egen serie Bondfilmer när Craigs era är över. I det läget hoppas jag att han inte glömmer bort att överväga Lowden.
001. Någon vi inte känner till i ett projekt vi inte kan förutse.
Ja, så det här är vad vi brukar kalla för en cop-out. Men faktum är att nästa Bond är en hemlig agent om det någonsin funnits en (sorry, svensklärarskämt).
Craigeran har varit en stor reform för 007 och jag misstänker att Wilson och Broccoli satsar på något minst lika annorlunda inför nästa skifte. Ett av många rykten som cirkulerat är att man tänker sig en reboot i Dr. Who-stuk – jag vet inget om Dr. Who så jag vet inte vad skillnaden skulle vara – men något säger mig att en till drastisk reboot är att följa.
Något man skulle kunna tänka sig, nu när väntan på nästa Bondfilm hela tiden verkar ta några år, är att Bond förvandlas till ett mer öppet gig och att en ny skådespelare kan axla rollen en eller två gånger och sedan bytas ut av någon annan. På så sätt skulle man kunna klämma in alla etniciteter och kön och förhoppningsvis bara få hanterbara hatattacker från de generella idioterna.
En annan tanke är att de går tillbaka till Ian Flemings böcker och gör om filmerna till periodfilmer – något vissa fans länge velat ha… men det verkar i långa loppet lite för kommersiellt risky.
Hursomhelst, det verkar högst otroligt att Eon bara ska hoppa tillbaka till Brosnan och Moores dagar, då en Bondfilm var vad en Bondfilm var och inget annat än vad en Bondfilm alltid var. Troligt är att James Bond går in i nästa årtionde på ett vis vi återigen aldrig sett förut.
FREDRIK FYHR