1996 USA/FRANKRIKE 116 min. färg/35mm/1.85:1. R: Robert Altman. S: Jennifer Jason Leigh, Miranda Richardson, Harry Belafonte, Michael Murphy, Dermot Mulroney, Steve Buscemi, Brooke Smith, Jane Adams, Jeff Feringa, A.C. Tony Smith, Martin Martin, Albert J. Burns, Ajia Mignon Johnson, Tim Snay, Tawanna Benbow.
Misslyckat försök av Altman att kombinera en historisk skildring av 30-talets jazzera med politisk satir och någon slags gangsterintrig inramad av högljudd gangsterflickvän (Leigh) som tar presidentkandidaten Murphys borgerliga fru (Richardson) som gisslan för att få sin pojkvän frisläppt från gangsterboss. De två kvinnorna lär känna varandra under tiden och/men skådespelarprestationerna är så överspända och entoniga att man aldrig bryr sig, eller tror på karaktärerna. Filmen består intrigmässigt mest av oerhört påtagliga transportsträckor där regissören istället för att trademark-improvisera mest står och trampar vatten. Inklippt mellan allt är jazzsekvenser med stora musiker i genren och dessa (kombinerat med fint foto) ger filmen en viss flärd – men Altman verkar själv ointresserad av filmen, som mest känns som en sämre variant av hans 70-talsfilm Somliga är tjuvar. 2/5 5/10. 2013.
