1997 ÖSTERRIKE 108 min. färg/35mm/1.85:1. R: Michael Haneke. S: Susanne Lothar, Ulrich Mühe, Arno Frisch, Frank Giering, Stefan Clapczynski, Doris Kunstmann, Christoph Bantzer, Wolfang Glück, Susanne Meneghel, Monika Zallinger.
Två psykopater tar sig in hos ett bekvämt överklasspar och utsätter dem för mental och fysisk tortyr, i denna monotona och utdragna attack mot åskådaren som börjar som en thriller och därefter verkar vilja straffa oss för att vi tittar på filmen. Som ändå alltså gjorts. Haneke ville göra en film som kritiserar ”sättet amerikansk film leker med människor så att våldet blir konsumerbart” men detta uttrycks inte som tematik i filmen, som till största delen bara är en vedervärdig serie knäskålseffekter, allt gjort ungefär som en vanlig skräckfilm, när den inte klumpigt får för sig att slänga in lite meta-satir (ledargalningen tittar vid ett par tillfällen in i kameran och tilltalar publiken, men inte tillräckligt ofta för att det ska betyda någonting). Svår, och i slutändan onödig, att ta sig igenom, bör tilläggas. Videosöndag-recension. 2/5 5/10. 2017.
