Le notti di Cabiria. 1957 ITALIEN/FRANKRIKE 117 min. sv/35mm/2.35:1. R: Federico Fellini. S: Giulietta Masina, François Périer, Franca Marzi, Dorian Gray, Aldo Silvani, Ennio Girolami, Mario Passante, Christian Tassou, Amedeo Nazzari.
En av Fellinis bästa filmer. Handlar om det viljestarka dynamitpaketet Cabiria (Masina) som försörjer sig som prostituerad i Roms slumområden, och hennes eskapader och livsläror när hon maniskt försöker hitta den sanna kärleken men bara blir besviken. En typ av episkt berättad film som växer sig fram i takt med att den berättas – intrigen är ganska episodisk, och mycket hänger på det fascinerande i karaktären Cabiria och Masinas alldeles oförglömliga framträdande i huvudrollen. Hon är för intelligent för att nöja sig och vara lycklig med vad hon har, men för ytlig för att nöja sig med det ”civiliserade” livet – dessutom är hon för ärlig för att gå ihop med någon; under alla dessa konflikter är hon samma gamla kärlekstörstande människa som alla vi andra. En gråtmilt livsbejakande film – både rolig, charmig, gripande och tragikomisk – med en särskilt katharsis-artad epilog. Dynamiskt, mångfasetterat manus (av Fellini, Ennio Flaiano, Tullio Pinelli och Pier Paolo Pasolini) blandar existentialism med visuell symbolism, berättar en fin historia och lyckas dessutom få in italienska samhällsfrågor (katolicismen, underklassen, etc) i undermeningen. Allt får friskt liv av Fellinis regi, som är ett visuellt kärleksbrev till Masina (dom var i verkligheten gifta hela livet ut); hennes Cabiria är nästan obegripligt fascinerande, en av filmhistoriens mest rörande skildringar och förmodligen en av dom mest intelligenta skildringarna av kärlekens kraft (och människans strävan efter den) som gjorts. Var ursprungligen 110 minuter men restaurerades år 1998 och inkluderade en scen som Fellini aldrig tilläts ha med när det begav sig. 5/5 9/10. 2011.
<- Cabiria.
-> The Cable Guy.