Cherchez l’idole 1964 FRANKRIKE 85 min. sv/35mm/2.35:1. R: Michel Boisrond. S: Dany Saval, Franck Fernandel, Berthe Granval, Dominique Boschero, Pierre Doris, Jacques Dynam, Christian Marin, Pierre Bellemare, Harold Kay, Claude Piéplu, Alexandre Randall, André Dionnet, Franco Califano, Sylvie Vartan, Eddy Mitchell, Les Chaussettes Noires, Nancy Holloway, Frank Alamo, Sophie, Les Surfs, Jean-Jacques Debout, Hector, Mylène Demongeot, Charles Aznavour, Johnny Hallyday, Les Mediators.
Tekniskt sett OK men väldigt tråkig (och superstädad) tuggummi-pop-ungdomskomedi med en high concept-story om en försvunnen diamant som lagts i ett av fem identiska gitarrfodral – poängen är att nämnda fodral köpts i samma affär av fem franska popidoler och medan huvudrollerna (ett ungt hoi polloi-par) snickelisnackar sig igenom intrigen visas ”stjärnorna” upp för sin publik via diverse sångnummer. En genuint föråldrad film, men redan från början menlös, med få skådespelarbegåvningar och en story som är strikt snömos. En mascaraprydd Johnny Hallyday – förmodligen den enda av dessa begåvningar som många fortfarande minns – lirar gura på en buss mot slutet. 2/5 4/10. 2016.
<- 5 för hämnden.
-> 5 Hour Friends.