Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Woody Guthrie – lyckans land

Bound for Glory. 1976 USA 147 min. färg/35mm/1.85:1. R: Hal Ashby. S: David Carradine, Ronny Cox, Melinda Dillon, Gail Strickland, John Lehne, Ji-Tu Cumbuka, Randy Quaid, Elizabeth Macey, Susan Vaill, Sarah Vaill, Alexandra Mock, Kimberly Mock, Miriam Byrd-Nethery, Jane Lambert, Jan Burrell, Lee McLaughlin, Ted Gehring, Robert Sorrells Guthrie, Thomas Wendy Schaal, Delos V. Smith Jr, David Clennon, Larry Luttrell, Beeson Carroll, Mary Kay Place, Tani Guthrie, James O’Connell, Bruce Johnson, R. A. Rondell, James Jeter, Clifford A. Pellow, Tom Howard, Chuck Katzakian, Harry Holcombe, Evelyn Russell, M. Emmet Walsh, Sondra Blake, Brion James, James Carroll, Tom Peters, Raymond Guth, Buddy Joe Hooker, James Hong, Cara Corren, Susan Barnes, Bobby Bass, Harvey J. Newmark, Thomas J. Sauber, Lyle Ritz, Johana De Winter, Gary Downey, Jama Tegeler, G. Marie Haller, Leanna Johnson Heath, Robert Ginty, Tony Becker, Kip Addotta, Burke Byrnes, Samantha Harper.

Fin men i slutändan briställig biografi över folksångaren Woody Guthrie (Carradine) som lämnar sitt Oklahomahem i 1930-talets depression – han når framgångar med sin musik, men får snart nog av den förljugna kaptialismen som försöker bestämma vad han ska göra. Filmen har många förtjänster – inte minst Haskell Wexers omtalade, Oscarsbelönade foto, och en fin uppsättning skådespelare. Hela produktionen är respektabel, om än lite för respektabel; filmens retorik är rätt enspårig och övertydlig, samtidigt som skildringen av det hårda 30-talet är städad. Carradine är OK som Guthrie men inte överdrivet trovärdig heller. Byggd på Guthries självbiografi. Kortades 27 minuter vid den svenska premiären, av någon anledning. 2023.