Fredrik Fyhr

Somliga tycker att den här filmen är konstig, kanske för att den inte riktigt följer någon formel (och därmed ingen särskild ton). Den börjar som en Indiana Jones-film med en massa ståhej, så man skulle kunna förvänta sig ett matinéäventyr om en manlig krigskorrespondent (Ray Milland) som förföljs världen runt av en modig romantisk kvinna […]

Eftersom jag hittills inte varit något fan av Ernst Lubitschs stumfilmsdramer stålsatte jag mig verkligen inför Anna Boleyn. Inte ens Leonard Maltin gillar den här. Men jag blev positivt överraskad. Berättelsen är kanske för bra för att förstöras. Det börjar som en berättelse om makt och nekelser, där Emil Jannings spelar kung Henrik VIII, en […]

Jag älskade att gå igenom 2002 under 2022, men jag tvivlar allvarligt på att jag kommer att ägna lika mycket uppmärksamhet åt 2003 under 2023. Det är bara inte samma sak. 2003 är alldeles för Just Married, det vill säga filmer som jag aldrig sett eftersom det inte fanns någon fördel med mina tvivel. 20 […]

Jag älskar Ernst. Lubitsch, då. Men jag blir gång på gång besviken över att Ernst Lubitsch, som gjorde så otroliga komedier, kommer till sådan korta när det gäller andra genrer. Särskilt från den stumfilmsera som jag håller så varmt om hjärtat. Hans melodramer, inklusive Carmen från 1918 (kanske mest känd på sin tid), kan ha […]

Det måste finnas någon sanning i en film. Det finns ett arv mellan berättelsen och berättaren, något smittar alltid av, det är personligt. En bra berättare vet detta och kontrollerar varje skrymsle och vrå av berättelsen för att se om det är något som känns störande eller är falskt; de behandlar historien som ett uppdrag, […]

Även om han gjorde några fantastiska filmer är John Ford för mig i grund och botten bara teknik. Till och med hans roligaste filmer (som Diligensen) eller hans mästerverk (som Vredens druvor) tycker jag om trots Ford, inte på grund av honom. Av vad jag har sett av hans tidiga stumfilmer verkar de verifiera mina […]

Med sina subtila och sublima medel lyckas Powell och Pressburger typiskt sett ta fram något transcendent ur en melodramatisk intrig som tycks tala för sig själv. I Gone to Earth blir det inte riktigt så magiskt, även om det fortfarande är en stark film, inspelad på sprakande Technicolor i grevskapet Shropshire i västra England. Filmen […]

Kriget pågick fortfarande och Powell och Pressburger fick slut på färg. De hamnade i en glugg mellan två stora projekt – Det började i Berlin och Störst är kärleken – och de lyckades trolla fram den här läckra lilla saken; en romantisk film om karriäristisk ung dam (Wendy Hiller) som ska gifta sig med stenrik […]

Far and Away är imponerande, på ett intetsägande sätt. Den är beundransvärt gammaldags. Handlingen går inte att särskilja från de man finner i ”ödesberättelser” från stumfilmseran. En sådan där film där en skogshuggare döms för mord och flyr från sitt hem och sin gravida fru och går med i armén och hittar en annan tjej, […]

Låt oss vara ärliga. The Archers, den bejublade brittiska duon Michael Powell och Emeric Pressburger, kräver lite arbete. Inledningsvis känns deras filmer omöjligt stroppiga, hopplöst engelska. Vi ser kvävande rationellt rationellt filmskapande, som om vi inte ska ha för roligt här. Men ge dem lite tid och genom lite filmmagi sitter man där i slutet […]