Det sägs att regissören Terence Young var den levande bilden av James Bond själv (om det nu föreställa vara en komplimang) och kanske något liknande finns att säga om John Barry, som rinner ner i gjutjärnet och formas med fullständig perfektion när han börjar arbeta med Bondsoundet som vi känner det. From Russia with Love är en underbar mosaik av romantik och spänning. Titelsekvensen sammanfattar det fint – den smöriga titelmelodin förvandlad till silkeslent, på gränsen till smöriga stråkar, skuggade av de mörka basinstrumenten och störda av jazzigt skränande blåsstötar, allt medan en berusande flamencorytm ligger och klapprar i bottnen. Resten av spåren är en uppvisning av totalt utsökt stämningsskapande; Tania Meets Klebb är en nästan surrealistisk vision av en paranoid spiontillvaro, med ett återkommande kromatiskt plingeling som påminner om en oavbrutet ringande telefon som ingen är där att svara; den klangfullt dånande Meeting in St. Sophia fångar den dekadenta tyngden i Kremls Instanbul och Girl Trouble är ett otroligt intensiv, ständigt framåtdrivande och eskalerande drama där stråkarna tidigt utgör fonden på samma sätt som i John Williams Jaws tolv år senare. Detta spår är dock mer komplext, och det gäller för flertalet av numren, där instrumenten hela tiden är ute efter olika saker och ändå bildar en sublim kakafoni av dunkla attraktioner; Barry låter det farofyllda vara romantiskt (som i lätt pillemariska Spectre Island) medan romantiken låter farlig, som i Bond Meets Tania, där ledmotivet upprepas långsamt och tvekande, en ambivalens som föreslår en förföringslek som är dödlig och avsiktlig. Som om inte det var nog får Barry in flera roliga avvikelser också – The Golden Horn är en festlig bit eskapism till strandbelagda marknader och slapp sightseeing, en spansk sologitarr gör ett drömskt, släpigt inhopp på Guitar Lament och sist men verkligen inte minst finns OO7, den assymetriska marschrapsodin som blev ett andra ledmotiv för Bond under 60- och 70-talet.
Lämna ett svar